- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
192

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men man är ofta så egoistisk, att man glömmer sin nästa;
och folk, som köpt biljetter till salong och akterdäck, fråga ej
särdeles efter hvad som händer pöbeln därframme på
fördäcket och vid skansen. De ”bättre” resande utgjordes
denna gång af äldre herrar, nästan allesamman med ledsamma
ansikten. De åtföljdes af fruar och barn, icke just af allra
yngsta slaget, men i den gängliga åldern, då naiviteten förgått
och ännu icke efterträdts af känsla och förnuft. Alla sådana
människor äro högst egoistiska, och det af begripliga skäl.
De där väl uppfostrade barnen äro vanligen så ur stånd att
hjälpa sig själfva, att de i hvarje ögonblick ropa på hjälp:
än har kängbandet lossnat, än en handske fallit i sjön, än
äro de hungriga, än törstiga, och hela världen står för dem
i olag. Deras mödrar hafva således mycket besvär, utom all
möda de måste göra sig med sina egna kroppar för att
komma upp och ned i de trånga ångbåtstrapporna; och
familjefäderna, slutligen, de söka väl uppmuntra sig med
snusning och tidningsläsning, men äfven detta tyckes knappt
förslå. De kunna ej ägna mycken uppmärksamhet åt andra,
emedan de hafva nog att syssla med sitt eget upprätthållande,
sina fruar, sina barn, och framför allt måste de med stor
omtanke öfverlägga, hvad de må våga förtära ombord för att
icke bli alldeles kaputt: allt af den naturliga orsaken, att då
själens rena glädje, som är det bästa läkemedel emot kroppens
opassligheter och svagheter, saknas, är man ständigt åtkomlig
för hvad som helst och mår gärna illa både af hvad man äter
och af hvad man låter bli att äta. Många herrar här hade ännu
lämningar af koleran i minnet. Icke underligt då, att hvar
och en blott tänkte på sig själf och med ett allvar i åtbörderna,
som skulle hafva anstått en romersk senator, öfverlade,
begrundade, rådslog och slutligen, så vidt möjligt var, afgjorde
planen för sin mat och öfriga viktiga omständigheter under
resan.

Om ibland salongspassagerarna befunnits någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:52 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free