- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
196

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig vid en slät, svart och hvit, utan all inskrift. Dalkullan
sade sitt pris, sex skilling. Det skära hufvudet nickade bifall,
hvarpå en liten börs — en pung, stickad af grönt silke —
upptogs ur kapotten, och ett silfvermynt visade sig inne i
handen, liggande helt nätt ofvanpå handsken, couleur de
lilas. Silfvermyntet var af Sveriges minsta sort, tolf skilling.
”Kan du gifva mig tillbakars sex skilling på denna härne?”
sade en angenäm röst, med en västgötabrytning af det vackrare
slaget och en liten skorrning på r. — ”Sex skilling i löst?”
inföll dalkullan. ”Ack, söta jungfru, det har jag visst inte,
men köp så gärna två ringar af mig, så går det jämnt till tolf
skilling. Köp! Köp!”

”Nenej men!” hördes ifrån det nätta hufvudet. Sergeanten,
som stod bakom och blott såg nacken, hade ej annat
märke på att svaret kom ifrån henne, än att hufvudet litet
böjdes framåt.

Sergeanten steg nu muntert fram och sade: ”Tillåt,
mamsell Vid—” han hejdade sig — ”tillåt, hm, att jag köper
de där två tagelringarna af den stackars dalkullan.” Han
lade en tolfskilling i dalkullans hand och tog utan vidare
omständigheter de bägge svart-och-hvita ringarna, som kullan
höll upp i luften framför jungfrurna, i hopp om handel. Den
skära såg litet förundrad upp på militären. Men han, icke
brydd, tog genast den ena ringen, som hon förut hade valt,
gaf henne den och sade: ”Var det icke denna, som mamsell
Sar— hm — var det icke just den här, som behagades? Var
så god, tag och behåll den! Jag själf behåller den andra.”

Flickan såg på honom med — såsom han tyckte — ganska
vackra ögon. Ringen, som han sträckte henne, tog hon väl
i häpenheten, men då han förmodade, att hon skulle sätta
den på fingret, hvilket hon själf ärnat den åt, märkte han,
att hon i stället, utan att säga ett ord, drog sig sakta bort till
relingen och släppte ringen i sjön.

”Prosit, sergeant!” sade han till sig, då han varseblef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:52 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free