- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Ett ord!” sade han, vändande sig otvunget till henne.
”Ett ord! Vi gå i land, kom! Här på ångbåten är nu
bråksamt, de skola langa in ved och hafva annat krångel för sig.
Nere i matsalongen är ock ruskigt; det är obehagligt att
äta där för — hm — jag vet här uppe i Strängnäs ett mycket
hyggligt och bra ställe. Frukost tycker jag skulle kunna
smaka nu efter en så lång fasta.”

Hon lät honom utan omständigheter taga sig under
armen, gick öfver landgången, slöt sig nära till honom på
den äfventyrliga bron, och nu stodo de i Strängnäs.

”Hvad jag tycker om den här lilla staden,” sade hon
otvunget och kastade omkring sig glada blickar. ”Det är
helt annat än Stockholm.”

”När man kommer närmare in, är det verkligen rätt
hyggligt,” genmälte sergeanten.

”Se — se!” fortfor hon. ”Ack, jag andas — men —
åja — ja — jojo. Lidköping är ändå vackrare.”

Den unga militären, förtjust öfver att i hast och nästan
emot förmodan höra sin bekantskap vara en språksam
människa, började själf finna Strängnäs ganska trefligt. I själfva
verket är det så också. Allt är utan anspråk. Man kommer
upp ifrån sjön och beträder idel krokiga, smala gränder eller
gator, som slingra sig öfver backar. Den sturska rakheten
synes icke till i detta samhälle. De små husen äro gamla,
vänliga, och man finner dem snart icke blott hafva gaflar
utan äfven långsidor, med täcka fönster på och till och med
portar, där man känner sig hågad att stiga in. Här är icke
tecken till förnämt, hvarken af den högadliga riddarhussorten,
ej heller af det penningadliga hos ett rikt och stolt borgerskap,
ej heller af det urförnäma, som finnes hos den själfständiga
delen af bondeståndet och visar sig i dess sätt att vara. Nej,
här ses allenast det medborgerliga af anspråkslösaste slag.
Man tror alla husen tillhöra skutskeppare, glasmästare,
borstbindare, fiskare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free