- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
219

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och glassaker. Om kvällen blandar jag kitten åt alla
ämbetsmästare. Det skall bli en god handel och ett gladt lif!”

Saras ögon, mun och kinder skeno härvid. Men
sergeanten frågade: ”Skall du då sitta så inne hela året om
och aldrig se dig om ute eller andas den härliga landtluften?”

”I soluppgången går jag ut på vägen åt Trufve. Det
gör jag hvar morgon om sommaren, när det är klart eljest.”

”Tru ... hvad är det för slag?”

”Det är Trufve, vet jag. Det är Richerts sköna
herregård på mariestadsvägen, då. Om bara vägen emellan staden
och ditåt icke vore så hiskeligen sandig. Men jag bryr mig
icke därom, jag går honom ej så ofta. Många morgnar sitter
jag allrahelst hemma. Jag har salvia och andra rosor i
fönsterna, och lavendelkrukor skall jag lägga mig till.
Dessutom ser jag Lidaån utanför fönsterna, och skönare å finns
icke. Vill jag se mera vatten, så har jag stora Vänern att
skåda, när jag från fönsterna blickar utåt gapet vid Kållandsö;
den har jag, bara jag tittar ut som åt stadsbron till.”

”Och när du blir gammal, vackra Sara?”

”Om jag lefver till en femtio år, så tänker jag fara på
marknader med varor. Ty så länge jag är ung, är det bättre
att sitta hemma i min lilla handelsbod.”

”Man går gärna in till en disk, där en så täck
handelsmaninna sitter och säljer,” inföll han.

”Men den tiden är det styggt att resa på marknader,”
fortfor hon, litet bortvänd. ”Man råkar ut för ... ja. Blir
jag åt femtio år, då tänker jag det skall vara öfverståndet;
då tör däremot handeln bli klenare hemma i boden, och jag
vill då försöka på marknader, om jag icke dessförinnan lagt
ihop en summa, så jag kan lefva utan bysch, det jag hoppas.
Ty en kan lefva mycket nätt och ändå må ganska väl, så
snart som ...” (här sjönk hennes ansikte och uppsynen
mörknade).

”Nåväl, min Gud! Hvad menar du?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free