- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
221

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, som ideligen påminte om och sade och förkunnade, att
min mor skulle blifva allt bättre ... eller ädlare tror jag dem
kalla det ... genom denna plågan, men det var osanning.
Ty det vet jag, att hon vardt sämre år ifrån år. Ifrån den
största ordentlighet och snygghet blef hon till sluts osnygg,
otäck och slarfvig, så jag grät därvid.” (Sara grät just nu.)
”Ifrån att vara en from och gudlig människa, ville hon till
sluts icke se i psalmboken ... och på sistone ... ack ...

”Hämta dig!”

”Ännu i dag ligger min mor till sängs, och vet du hvaraf?
Gudnådaste oss, af ... fylleri. Det är icke bra af ett
fruntimmer, Albert.”

Sergeanten steg upp, kände en kall svett under sin
tschakå, tog af den och svalkade sig med näsduken. Kanske
korsade sig några af hans bästa planer i denna stund inom
hans panna. Men han var ung och ägde ej ett förstockadt
hjärta. Han tyckte synd om människorna; icke heller var han
tillräckligt halflärd för att komma med den vanliga falska
frasen, att illa var bra. Fattad af bestörtning och undran,
kom han likväl bort åt ett håll, dit militärer sällan nalkas;
han satte sig förtroligt bredvid sin i hast så öppenhjärtiga vän
och frågade: ”Säg mig uppriktigt och rätt fram, Sara, är du
hvad man brukar benämna en läserska?”

”Läsare ... å då, visst ej. Sådana finnas i Västergötland
nog, mig förutan.”

”Men du läser ändock stundom i skriften?”

”I bibeln? Ja.”

”Då känner du också Guds första, stora, allmänna
bud ... förlåt, det låter litet ... ’växer till, föröker eder
och uppfyller jorden!’ Skall detta bud icke uppfyllas?”

Efter litet betänkande, dock utan förlägenhet, svarade
hon: ”Det där Guds budet innehåller ju ...

”Att man och kvinna skola vara tillsammans ...

”Men icke innehåller det budet, att en man skall vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free