Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans med hvilken kvinna som helst i världen, kan
jag tro, eller en kvinna skall tillhopa med hvilken man som
helst blifver henne åkommen af hvarjehanda händelser och
tillstymmelser. Jag vill minnas det står, att det där skall vara
människan till en hjälp, det skall väl då icke vara till ens
fall? Både själens och kroppens fall, men mest själens.
Utan, likasom man får undvika och gå ur vägen för en stor
fara, olycka och nöd och framför allt låta bli att umgås i
ondt och fördärfligt sällskap, så bör man väl ock få
undfly ...”
I detsamma hördes ett starkt knakande framme i ångbåtens
förstäf, och kaptenen jämte en maskinist kommo
uppspringades. Det var dock intet värre än en tross, som brustit,
och hvarigenom det lilla uppspända seglet kom att fladdra
en smula vårdslöst, slängande en stund hit och dit för vinden.
Man var nu kommen ut framåt ett af Mälarens större
vattendrag, Granfjärden, där det vid öfvergången till Blacken nästan
alltid drar friskt. Genom den starkare gungningen sattes alla
passagerarna i rörelse: däcket uppfylldes af en hop ansikten,
som man hela dagen förut ej blifvit varse, men som nu, likt
troglodyter, uppkröpo ur sin undre värld, salongen. Efter
några minuters fladdrande ficks seglet in, och det sattes i
en ny ställning efter vindens fordran. Allt blef bra och lugnt
igen, ehuru blåsten icke var obetydlig. Men dessa fartyg,
som gå med kraft af en inre eld, fråga ej stort efter vind och
våg, utan löpa sin säkra bana fram, antingen det blåser mot
eller med eller, såsom nu, på sidan. I Granfjärden finnas
flera farliga punkter, dolda skär och blindklippor, hvarför
många förlisningar här timat, den tiden man seglade utan
eld och ofta måste lofvera. Den skickligaste styrman såg sig
då, oaktadt sin kännedom om prickar och klippor, ur stånd
att alltid undvika dem, emedan han ej till sin disposition, utom
styret, ägde annat än dessa stora, vidlyftiga, tunga, af vinden
kastade segel, hvilka, huru han än vände dem och hur han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
