- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
223

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock lofverade, dock ej sällan störtade af med honom dit han
icke ville; ty en stackars styrman på en skuta är ju i alla
fall icke mer än människa? Nu, då man drifver sin seglats
med eld, går man rakt på målet, utan lof, och nyttjar ej
segel oftare än när vinden står så, att den tjänar till drift.
Styrmannen måste visst också nu känna prickar och
blindskär, det förstås; men med kunskap om dem kan han lätt
undvika dem, om han ej är ett nöt. Den enda stora fara vid
ångsegling är att brinna upp; men äfven häremot kan man
genom pannans konstruktion taga sådana försiktighetsmått,
att det sällan eller aldrig inträffar.

Det gick ganska hurtigt och raskt fram, ehuru den naturliga
följden af rörelsen på däck blef, att sergeanten och Sara
afbrötos i sitt samtal rörande mänsklighetens största problem.
Sergeanten, drifven af sin raska natur, hade sprungit åstad
och nappat i seglet, ångbåtskaptenen till stort gagn och nöje.
Följden blef en brorskål dem emellan, där nere under däck
i kaptenens hytt. Historien omfar alldeles huru middagsmåltiden
på fartyget tillgick, ty därom har en däckspassagerare
föga begrepp. Han märker blott på solens sänkning emot
horisonten och på skänkjungfrurs flitiga spring med islagna
kaffekoppar, att middagen måste vara passerad.
Salongs-invånarna hafva gjort den affären sinsemellan; och när några
troglodytfigurer, litet gladare än vanligt eller åtminstone
mindre fula under ögonen, vid denna tid uppträda ur
gömstället, så kan en af folket (fördäckspassagerarna) förstå, att
herrskapet plägat sig. Det är sant likväl, som denna berättelse
äfven förut anmärkt, att en och annan däckman af djärfvare
natur kan få åtminstone nedgå i matsalongen och där hastigt
och lustigt få sig en bit och gå upp igen. Men de kvinnor,
som tillhöra folket, hafva verkligen svårt. Huru de lefva
där framme på däck, har mången gång förundrat historieskrifvaren.
Det anses icke rätt anständigt, att de föra mat
med sig eller föda sig själfva. Och af den allmänna stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free