- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
229

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gräsvallen och mälarvågen. Seglaren tar då sikte på taket af
Kungsörs slott, som ej ligger långt ifrån åmunnen. Det gick
denna gång som alltid lyckligt för Yngve Frey.

Just som man inkommit i ån, hördes en grof, torr röst
uppe på ångbåtsaktern tala till sin granne: ”Huru långt
hafva vi nu till staden?” — ”Sex fjärdingsväg cirka,”
genmälde till återsvar en annan stämma, med uttryck af högsta
beskedlighet, tjänstvillighet och ifver. Ljudet var en sopran,
likt en kärrings, dock utan att vara det, ty det var en karls.
— ”Godt!” återtog basen och såg på klockan, ”Hon är sju,
vi äro framme åtta, åtminstone nio, och kunna hoppas på
ett ordentligt bord och riktiga sängar.” Orden växlades
emellan två familjefäder. — ”Om min baron befaller,” sade
sopranen (äfven baron), ”så går det lätt an, ganska lätt,
om vi passa på här vid Kungsör och skicka en stafett, en
kurir, landvägen till staden, som beställer rum åt oss, ty vid
denna tid stöta mycket resande ihop.”

”Kan det ske, kapten?” frågade basen förnämt, men
liknöjdt. — ”Det går positivt an, ja visst, visst,” inföll
sopranen ifrigt, innan ångbåtskaptenen vid styret ännu själf
hunnit svara.

”Det kan ske.” sade denne, ”ehuru icke utan sitt lilla
besvär.”

”På hvad sätt?” frågade basen, trött af så mycket
talande.

”Jo, utan svårighet, ganska vigt, helt lätt!” hoppade
sopranen efter med de snabbaste ord i världen. — Den
hederliga kaptenen vid styret såg sig om betänkligt. ”Jo ännu,”
sade han, ”kan en slup gå i land och vid gästgifvargården
däruppe tinga en karl, som rider till staden, om det
nödvändigt skall vara. Men jag hoppas vi skola vara lika hastigt
där som han.”

”Åja, åja, åja,” sade sopranen, ”vi hinna väl lika hastigt
till bron, med vår flinka kaptens åtgärd. Men sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free