- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
233

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lade till vid högra stranden, såsom öfligt var, nedanför
Lundborgs gård.

Sergeanten, vig, hurtig och vid ypperligt humör, var
den förste som hoppade i land. Efter en liten omskådning på
närmaste gata, träffade han tvenne sysslolösa arbogamänniskor,
med hvilka han snart kom öfverens. De följde honom
ned till ångbåten med en bår, som de i grannskapet togo.
Nedkommen till fartyget, höll Albert på att icke träffa den
han sökte. Med en liten häpenhet såg han sig om i
skymningen efter det skära hufvudet ... det fanns ej. Till sluts
upptäckte han likväl på däcket — Sara Videbeck i hatt. Ehuru
de bägge karlarna med båren väntade på order, kunde han
likväl ej hindra sig ifrån att några ögonblick stå och betrakta
sin förvandlade vän. Väl hade han i dag på morgonen haft
en anblick af samma person för sig några minuter, men han
hade då sett henne utan intresse. ”Nu ... är det hon?”
tänkte han. Mamsell ville han, förr en gång varnad, icke
alls anse henne för. Men den nätta hvita kambrikshatten satt
ganska behagligt på det täcka, fria, fina hufvudet, och några
smakfulla mörka lockar hängde också på hvardera sidan vid
tinningarna, alldeles som rätt och billigt var. Albert pekade
åt karlarna, hvartåt de hade att gå. Sara sade med tonvikt
på fjärde ordet: ”Det här är våra saker; var rädd om dem,
att de ej skafvas på båren!”

"Ingen fara, söta fru,” sade den ena bäraren.

”Säg själf,” anmärkte den andra, ”hvilket frun är
ömmast om, så skola vi lägga det på båren öfverst.”

Albert smålog för sig själf, men såg en ganska syrlig och
sträf min i Saras anlete. De kommo i land. ”Hvartåt
befaller herrskapet att vi gå?” frågade främsta bäraren.

”Till gästgifvargården.”

”Jaså, herrskapet är icke hemma i staden? Då får jag
nämna,” fortfor karlen, ”att det blir angeläget för herrn att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free