- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
235

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se, om min egen kammare kan skräpas i ordning. I nödens
stund får jag väl lämna min egen ro i sticket.”

Annette och sergeanten gingo. Han fann ett ganska
hyggligt, stort rum, gaf sitt bifall och vände tillbaka. Knappt
återkommen i porten, mötte han Sara och bärarna. Han visade
dem vägen uppför trappan, som ledde till den långa gången,
belagd med bräder, och hvilken, lik ett loft eller arkad, sträckte
sig längs efter våningen. Sara hade genom gåendet blifvit
munter igen och fått den friskaste färg, men hvilken åter
snabbt öfverdrogs af en harmsen sky vid bärarens artiga
anmaning:

”Gå förut, söta fru!”

Hon tog dock snart åter på sig sin rätta uppsyn, och
åtföljd af Albert och Annette, inträdde hon i den anvisade
kammaren, den hon fann förträfflig. Flinkt och gladt ordnade
hon deras saker därinne mot ena väggen. Bärarna betalades
och affärdades. Efter en af Annette gifven anvisning på ett
nyss för spisning ledigt blifvet smårum där nere, gingo de
bägge dit och njöto en tarflig aftonmåltid, som i synnerhet
Sara Videbeck väl kunde behöfva.

En halftimme förfor. De följdes därefter åt upp ifrån
spisrummet, och Annette gick förut att öppna dörren till
nattlogiet.

”Gud låte herrskapet bli nöjda!” sade Annette. ”Vi
hafva ej bättre, för de många resande skull. Jag skall strax
komma upp med ljus.” Därpå neg hon, steg ut och lämnade
dem tillsammans.

Den breda, skönt uppbäddade sängen gaf tillkänna, hvad
den beskedliga Annette höll dem för. Albert, för att genast
i ögonblicket afskära all förlägenhet, sade: ”Bästa Sara, jag
sitter i ett åkdon där nere eller tager min natt på en höskulle.
Det stackars folkets dumma infall med din benämning
förargar mig lika mycket som dig; men man rår icke för, att
vingbreda baroner så upptagit alla rum, att jag allenast kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free