- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
247

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skadar det icke. Säg, skulle det ej gå an, att jag fick bjuda
frun därute ett glas? Jag har fin malaga.”

”Jag räds att Sara icke vill ha så här tidigt.”

”Det måste tillvänjas, herr sergeant. Topp! Jag slår
vad att frun är ifrån Västergötland? Ett förträffligt val, som
herr sergeanten gjort. Jag vill nu önska, att bondvagnen är
till lags och ej skakar för mycket; men när man ej har eget
åkdon, får man nöjas. Jag är själf gift ifrån Västergötland,
där finns det bästa folket. Jag är, skam till sägandes, släkt
med en, som är släkt med själfva Hörstadius. Jag har förr
en gång sett herr sergeanten: lång, vacker, ståtlig karl!
Och jag hoppas att ännu en gång få ... på uppresan ...
mjuka tjänare ... mjukaste tjä ...

Sergeanten kunde icke neka att dricka; men gästgifvarens
nästan faderliga huldhet och förtrolighet stötte
honom en smula och påminde honom tydligt om hans
egenskap af underofficer.

Utkommen på gården, såg han Sara redan sitta i vagnstolen.
Värden kom efter med sitt glas på brickan. ”Tillåt!
Tillåt!” myste han.

Men Sara vände bort hufvudet och yttrade förtretligt,
halfhögt: ”Med sådant upptager jag icke tiden, i synnerhet
icke om morgnarna.”

Albert kände en viss sveda, sade intet, men tog
tömmarna jämte piskan och satte sig upp. Han körde ut genom
gästgifvargårdsporten och höll i sin tankspriddhet på att
köra fast.

”Å då, se nu, se nu ... det här går icke an!”
ropade hon.

Sergeanten förargades, emedan han berömde sig af att
köra ganska väl. Han ryckte till hästarna med tömmarna,
gaf dem en pisksläng och for af ut genom porten och sedan
bort öfver arbogagatorna fram till västra tullen, så att det rök
om gatstenarna. Att vagnen härunder skakade och hoppade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free