- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
252

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sysselsatte dig sannerligen icke med intressanta ämnen, innan du
somnade,” sade han högt och med en syrlig blick.

”Jag läste öfver alltihop, fjärdingstal och namn; det var
icke ledsamt. Och så räknade jag i hufvudet ut min andel
i skjutsen, för att veta huru mycket jag borde lämna dig på
morgonen före afresan; det var roligt: jag tänkte på dig
därunder ... och somnade hastigt och godt.”

”Jaja, det sista var just ett ämne att genast insomna
af,” anmärkte Albert. Nu hade hästarna pustat tillräckligt,
och sergeanten, ej i bästa lynne, förargad åtminstone öfver
människors sömnförmåga, gick bort till drängen och väckte
honom med en duktig stöt. ”Hans, Mickel eller Fähund,
hvad du heter, är det att sofva så, när man skall köra
resande? Upp fort och ned ur sitsen med dig!”

Drängen, yrvaken och häpen af den grofva stränga
rösten, skuttade lydig och slafvisk, såsom tjänare i städer ofta
äro, ur vagnen. ”Hvafalls?” sade han.

”Jo, knyt upp grimskaften här och ändra stolarna! Sätt
din bondstol där främst, och sätt dig själf i den och kör.
Vägen fram till Fellingsbro är nu så jämn och god, att det
största nöt kan köra honom. Jag är endast road af att köra,
då det är svårt och kinkigt. Så, låt det gå fort, säger jag,
sömniga rackare! Och bind den här dynstolen bakföre, midt
öfver vagnen, så sätta vi oss i den.”

Drängen blef småningom galant och uträttade prompt
herr of’sérns order. Sara Videbeck yttrade under hela detta
samtal ingenting, men smålog då och då åt vissa pikar, som
hon begrep.

Man satte sig upp på det förändrade sättet. Drängen
körde nu och blef genom denna syssla snart alldeles ypperlig.
Han ville visa sin hurtighet, smällde och körde, ”så det bar
af som själfvaste fan”, enligt skaldens uttryck.

I rappet kom man till Fellingsbro. ”Se, hvilka stora,
vackra, rödbruna hus!” var Saras första ord efter den långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free