- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
256

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han. ”Din mor har förr ett olyckligt lif med din far, det
hörde jag af dina berättelser i går. Men tro icke därför att
allt ondt kommer ifrån karlarna ...

”Det må jag väl veta,” svarade hon. ”Jag känner ju
svarfvarålderman Stenbergs. Hans hustru är en så svår
ragata, att karlen kan förlora hela lefvernet för hennes skull.
Och bättre är det icke hos Sederboms, där frun är småpjollrig
och karlen går fånig af sorg. Än hos Spolanders då?
Och Zakrissons? Det är likadant öfverallt, bara en kommer
dem så när, att man får skåda dem i buren. Och de sluta
icke, förrän de gjort hvarandra till riktiga uslingar på ömse
sidor. Det kan jag aldrig gilla.”

”Din far, Sara, hade han allt från början varit så stygg
emot din mor?”

”Gud vete det. Jag var icke född då och såg dem icke
strax. Men min mor, stackare, bar sig väl alltid åt på sitt vis,
kan jag förstå, oaktadt hon arbetade med sig. Hon var nog
från början allt ordentlig, tror jag säkert, men tillika ändå
slösig, svår. Och hennes sätt, det var aldrig för rart eller
just rätt trefligt, kan jag tycka. Så att far, hvilken återigen
också var på sitt vis, blef smånigom sådan där ... och
slutligen ond och alldeles befängd ... usch!”

”Detta blir för ängsligt, kära Sara. Låt Lidköping vara
som det är, vi hafva icke hunnit dit än. Vet du hvad den
här skogen heter?”

”Ja, jag tänker Gud förlåter mig, att jag är som han
har gjort mig. Nämligen på mitt bästa vis, det förstås. Men
att jag skall pina en annan ända innerst i helvete, eller att
en annan skall köra mig ditin, det är onödigt. Hvad skogen
heter, Albert, det bryr jag mig icke om. Men det vet jag,
att Gud har gjort stjärnorna och hela himmelens här. Och
allt hvad täckt och godt står på jorden, det har Gud gjort,
och Kristus har kommit till vår frälsning. Fast jag icke är
en läserska, kan jag väl förstå, att Kristus icke har emot det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free