Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna hålla af hvarann på vackert sätt och fylla det
första Guds budet. Men att det tillgår så, att de göra hvarann
till djäflar eller fånar, det måste han själf icke gilla. Men
folk har hittat på mycket dumt tyg till hvarsannars elände,
och det allra värsta är, när de fått i hufvudet på sig, att
det skall tjäna dem till gagns. Hvad dig anbelangar, Albert,
så är du yngre som karl än jag som kvinna, ehuruväl du kan
vara ett år eller par äldre än jag såsom människa beräknad.
Därför är du ock oklokare än jag, och jag vet mera, fast du
känner annat som vackrare och gladare är. Du skall ändå
icke tro, att jag är ledsen af mig, jag är lätt och frimodig som
en fågel, och det må du vara säker på, att jag tänker alltid
behålla mina vingar. Kan också du flyga, så är det väl, men
är du bara en pratmakare, så säg så gärna ifrån strax.”
Stor och grandios paus.
”Att du kan bli ond och stött,” fortfor glasmästardottern,
”det har jag sett och det må gärna vara. Bara du ville bli
rasande öfver reela saker. Fast,” tillade hon med sänkt
röst, ”det är omöjligt att beräkna i förskott eller föreskrifva,
det har jag nog tillräckligt märkt och erfarit; hvad som allenast
rispar nageln på den ena, går in i hjärtblomstret på den andra
och bränner upp’en som gift. Gud vet väle bäst, huru han
vill hafva människorna, men jag begriper’et icke.”
Sergeanten tyckte sig i hast tjugu år äldre än för en
stund sedan, och han yttrade: ”Sara skall få höra, huru det
varit beskaffadt med mig. Icke är jag en ämbetsmästare,
och det lärer du i afseende på husliga förhållanden icke stort
värdera, om jag skall döma efter dina utsagor både om din
far och om de öfriga åldermännen i Lidköping. Men officer
är jag heller icke, som enligt ditt språkbruk vill säga, att jag
är hvarken dagdrifvare eller pratmakare, åtminstone ej i stor
skala. Jag är således underofficer, jämt och rätt. Hvad som
gjorde, att jag tyckte så mycket om dig i går, kan jag nu
icke påminna mig, och jag är rädd, att berättelsen därom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
