- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
266

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi kunde ju i stället för dessa barn, Sara, tänka oss utsvultna,
trasiga, öfvergifna.”

”Äro föräldrarna goda och förnuftiga människor,” inföll
hon mildt, ”så se de nog om sina barn, så länge de lefva;
det vet jag så visst, som att ingen rifver hjärtat ur bröstet
på sig själf.”

”Men om föräldrarna äro elaka och oförnuftiga?”

”Ja, i det fallet äro de elaka och oförnuftiga, antingen
gifta eller icke; och de handla därefter, både emot barnen,
sig själfva och mot annat Guds skapade arma verk. Det
har jag tillräckligt sett och skådat, Albert.”

”Men en skillnad är det ...

”Ja, en stor skillnad. Den skillnaden har jag nämligen
sett vara, att om människor börja med att vara goda och
kloka, så kunna de väl fortfara därmed och äfven tillväxa
däri, om de få lefva i sitt lif, som Gud skapat dem, eller ock
beskedligt rättas af människor, därest de fela, som ofta
händer. Men bringas de att vara natt och dag i ondt sällskap,
så smittas de till själ och kropp; och om de afsky det
sällskapet, men ändock nödgas därmed umgås, så händer det
som oftast, att de förbittras, retas och blifva liksom djäflar.”

Albert studsade, liksom alltid, vid detta ord, så fort han
icke själf brukade det i svordom. Han hviskade något vid
sig själf om läsare.

”Tänk hvad du vill, Albert, men visst icke är jag en
läsare; det kan du fråga dem själfva efter, ty jag lämnar
dig i din fulla frihet. När jag på grafstenen här talar om
djäflar, så menar jag fördärfvade, hiskliga människor, som
man väl kan få skåda i städerna, och på landet med, tror jag.”

”På det sättet pröfvas människorna, Sara.”

”Pröfvas? Jag tänker, att ingen, som vill människor
rätt väl, tillställer en sådan pröfning, där största delen går
under uti och rent i kvaf. Och hvilken är det väl tillständigt
och anständigt att med människor anställa en så helvetes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free