- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
271

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om det faller sig. Kanske bjuder du mig ock någon gång
upp? Men aldrig, aldrig vill jag taga af det ditt är eller lägga
mig i ditt husväsende ... blott svara dig, ifall du frågar mig
till råds, det du sedan kan följa eller ej. huru du vill ... och
allra minst skall jag nånsin hindra dig i ditt arbete. Jag
förstår mig icke på dina sysselsättningar. Det måtte väl vara
en hop skrifveri och räkenskaper kanske, efter du har att
göra med inspek — ja, lika mycket ... Hörstadius och
Selander och Silfver — kanske på Koberg ... men aldrig vill
jag störa dig däri.”

”Det tackar jag dig för, Sara, det är rasande bra. Men
finns det ingenting, som kan vara gemensamt sådana
människor emellan, som ...

”Det är rätt mycket, ja ganska mycket öfver ändå att
hafva gemensamt, utom sådant där, Albert. Får jag säga dig
rent ut, som jag menar? Ty jag har tänkt på detta ... under
dessa dagar ...

”Också jag har tänkt därpå mycket, mycket, må du tro;
det måste bli vår högsta angelägenhet.”

”Likväl få vi akta, att det icke må gå sönder för oss
af alltför mycket nit. Det är hälften vunnet att taga sakerna
lätt och klokt, vet du, rätt och slätt, Albert. Och det är just
så man kan taga dem, när man riktigt håller af hvarann.”

Sergeanten förstod henne icke alldeles, men smekte det
vackra hårfästet vid hennes panna. ”Fortfar, Sara! Du skall
tala först.”

Hon upplyfte sitt hufvud ifrån hans bröst, hvaremot det
hvilat litet, betänkte sig en smula, men sade dock: ”Efter
det så är, att du håller af mig och jag dig, så hafva vi ju
det gemensamt. Det är mycket, det, Albert. Och det är mer
än många hafva. Men taga vi oss före att äfven hafva en
hop annat onödigtvis gemensamt, så skall jag berätta dig
hvad däraf följer. Skulle du taga mitt lilla hus, min näring,
mitt bohag och penningar — obetydligt, men som jag kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free