- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
279

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och frågar du mig till råds om håndteringen därmed, så
skall jag svara dig, och du gör sedan ock med rådet efter
som det synes dig bäst. På det sättet är du, oaktadt skänken,
lika fri, oförryckt och oförstörd. Likaså, om du vill förära
mig något, så måste du gifva mig det på samma villkor, som
en ren och älskvärd skänk, till glädje och gagn, den jag får
vända och nyttja som jag behagar och behöfver. Sådana
gåfvor och gengåfvor äro då en hjälp åt människan, men icke
ett ömsesidigt fördärf, sådant som det dagliga trassel folk
annars mycket bruka med hvarann.”

”Kunna då aldrig människor hushålla ihop?”

”De kunna ju försöka. Går hushållningen bra, så kan
man ju fortfara med den, likasom man fortfar med mycket
annat, som går bra. Går han åter rasande, så är det ju
välbetänkt att upphöra med den, likasom med annat rasande.
Men kärleken emellan två, den bör främst af allt hållas fredad
och i ro för sådant. Den bör aldrig göras lidande eller
beroende af en sammanboning eller hushållning och huru den
kan slå sig ut. Jag tycker det är bäst att de aldrig flytta ihop,
det får jag säga; emedan folk, som älska hvarann, mycket
snarare reta, förarga och slutligen fördärfva hvarann, än
andra, som icke räkna på hvarann och därför se mycket
med kallsinnighet. Men vilja de då ändtligen försöka det
onödiga nöjet att låta två hufvuden regera jordiska saker,
som skötas allrabäst och blifva redigast, när de icke blandas,
utan hafvas af hvardera personen för sig, hvilken styr sitt
bäst efter sitt hufvud ... så må de åtminstone vara så kloka
och sluta upp därmed, innan deras kärlek förgår, som lätt
kan hända! Ty intet glas är vackrare än hjärtats tycke, men
ingen emalj skörare. Det kan jag förstå.”

”På det sättet vore ju allrabäst, att vi icke allenast läte bli
att bo ihop, utan äfven icke såge hvarann alltför ofta?”

”Du tänker ju också göra många resor, Albert?” yttrade
hon med en blick, långt ifrån smärtsam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free