Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det måste jag. Jag kan ej undvika det.”
”Huru glad skall jag tänka på dig, medan du är borta!
Och så vacker, som jag då har dig i min själ, skulle du hafva
svårt att vara, Albert, om du stannade hemma. Men du
skall återkomma! Och hvarje gång dubbelt välkommen!”
”Men, Herre min Gud ...”
”På det sättet skall kärleken räcka. Du skall slippa se
mig i alla dumma, ledsamma, stygga ... ja, i stunder, då det
är alldeles onödigt att se hvarann. Och om äfven du har
sådana stunder, ty du är människa, Albert, så skall jag också
slippa se dig då.”
”Men, lefvande Gud ... Sara, jag begriper icke ...
hvart tar detta vägen? Man kan hitta på att glömma
hvarann?”
”De, som med olidlighet nöta sig emot hvarandra stundligen,
de glömma hvarann snarast, Albert, eller om de minnas
hvarann, så är det med plågans minne, såsom man kommer
ihåg fulslag.”
”Hu då!”
”Det är nära kroppar med aflägsna själar. Såsom det
står i skriften: ’de lofva mig med läpparna, men deras hjärta
är långt ifrån mig’.”
”Du är dock en läserska!”
”Nära själar med aflägsna kroppar tycker jag då, om
så skall vara, mera om.”
”Men kunna ej bäggedera vara nära?”
”Stundom, Albert. Nu är det så oss emellan. Men ...
Och till Lidköping vill jag du skall följa. Men det säger
jag, att om du sedan far omkring något, det har jag intet
emot. Och jag vill inrätta mig hemma alldeles ensam. —
Glömma? Om du sprang upp nu och sprang ut och reste
till Sollebrunn i natt, skulle du glömma mig för det?”
”Sara, du skulle stå framför mig jämt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
