Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höger och slår den åkandes blick med en tjusande förfäran:
han fruktar få hela Vänern öfver sig, åtminstone in på
hjulnafven, och tviflar icke att den sanka, gula sandstrand han
åker på legat under böljan en gång. Vänern är en fe, som
dragit sig litet undan. Hvem vet, om hon icke hastigt och
oförtänkt kommer på en och tar igen sina gamla rättigheter?
I synnerhet vid nordanstorm är detta fruktansvärdt.
I dag teg vinden och böljan log. Sara satt i hvarje
ögonblick anande att få se sitt Lidköping. Hon kände de ljufvaste
inre minnen.
För en sak måste dock historien tillåtas att redogöra:
det är för den besynnerliga lyckan, de hela vägen rönt, att
få parvagn. Ty eljest pläga kärror hota de flesta resande,
som icke komma på egna hjul eller stå på egen botten i
vagnarna. Kärror äro stundom stygga att åka på. Det var
således en mild skickelse, som förfogat här; och kanske
ligger närmaste förklaringen i det, som medici själfva ...
hvilka annars aldrig befatta sig med ödet ... påstå om
naturen, nämligen att hon har en utmärkt och enskild
omvårdnad om kvinnan; att hon nästan är skygg att skada
henne; är vördnadsfull, undvikande, aktsam. Detta är en
mystik, men en helig tanke. Måtte därför också människan
vika lika vördnadsfull undan. Må vi knäböja för en himmel,
som okänd ... misskänd ... står omkring oss, så nära, så
god, så hemlighetsfull, så glömd och likväl så ständig.
Lyckan att få parvagn kom för dessa resande ofta däraf,
att när Albert såg hästarna vara goda, brydde han sig icke
om att fordra skjutsbonde, utan körde ensam; hvilket
bönderna, när de se sig få ordentliga åkande, gärna gå in på
att tacka för. Så hade nu sergeanten och hon farit ensamma
hela tiden.
Lidköping kom. De började åka på stadens första gata,
bred, stor, bra, men litet ojämnt stenlagd. ”Bästa Albert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
