- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
294

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Morgonen därpå — som var en torsdag igen, för att
döma efter aftonen förut, hvilken varit en onsdagskväll —
morgonen därpå inträffade, att sergeanten vaknade. Ingen
hälsade på honom, ingen steg upp vid hans sida, ingen
nickade; till och med ingen kom in, ty frukost hade han
aftonen förut i bedröfvelsen alls icke beställt. Dock var han
så pass karl för sig, att han steg upp och ställde sig på
golfvet.

”Obegripligt!” tänkte han.

Han tvättade hufvudet med kallt vatten, klädde sig så
elegant, som uniformens snitt medgaf, och steg slutligen
fram för en stor väggspegel att ordna det öfriga. De genom
sin blekhet finhyllta kinderna, de stora, mörka och nu
smäktande ögonen, det grant lockade håret, hela den bilden i
spegeln såg ut som om han i sanning avancerat till fänrik.
Förargelse vaknade härvid, emedan han på en tid fått ett
afgjordt och outgrundligt begär att stanna på
underofficersgraden. ”Hut, vekling!” mumlade han; mörka blixtar
uppstodo i ögonvrårna, och han slungade åt sin vederpart
innanför glaset vreda, morska blickar, som den där i spegeln af
begripliga skäl genast återgaf. Så uppmuntrade dessa bägge
herrar hvarann, och inom en stund såg sergeanten ut som en
svensk Achilles.

Någon kom trippandes, dörren öppnades, och upppasserskan
steg in med anmälan, att bud i går aftons afhämtat
sakerna, och att de där rummen som skulle hyras ...

”Bud? Och jag har icke förrän nu fått höra däraf!”
Åskor hotade i dessa ord. Flickan vek hastigt mot dörren,
men hämtade sig och förklarade, att budet så sent inträffat,
att herr majoren då redan längesedan insomnat, och att hon
visst icke vågat ...

”Hvarifrån var budet?”

”Från Videbeckskan.”

”Videbe ...” (åter en åskblick: dock kunde han icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free