- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
295

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

neka sig, att så just kunde rätta termen låta för det där
mellantinget, som han så mycket grubblat öfver. Själf nändes
han likväl icke tala ut namnet så).

”Ja, eller ifrån det huset, rättare sagdt,” fortfor flickan;
”ty Videbeckskan själf, hon är då ändtligen borta. Men
lärpojkarna kände riktigt igen sakerna och buro dem till sin
döda matmors hus.”

”Döda! Hvad säger du? Himmel och fasa! Död?
Nej ... och jag fick ej veta något i går!”

Flickan svarade häpen: ”Budet sade, att de där rummen,
som ville hyras, de kunde nu få hyras, och att klockan åtta
på morgonen i dag skulle de beses. Därför tyckte jag det
icke var värdt att störa herr majoren förr än nu på morgonen
klockan sju.”

”Beses klockan åtta, sade budet? Se här! Klockan är
åtta om en kvart. Men ... evige Gud! Död? Det är
omöjligt! Omöjligt! Omöjligt!”

Han störtade ut och frågade i dörren efter vägen till
videbeckska huset. Uppasserskan berättade och tecknade
det, så godt hans otålighet och hennes bestörtning tilläto.
Han skyndade bort.

Denna morgon var undransvärdt vacker. Sergeanten
kom ned till en af gatorna vid Lidan. Dagens friska, nya
sol, jämte det blåa, det gröna, det hvita, i luft, på trän, på ...
ack, nog borde väl sergeanten haft sinne att se och glädjas
åt så mycket! Nog borde han af berättelserna under föregående
dagar nu kunnat finna, att det var Videbeckskan
modern och alls icke Videbeckskan dottern som dött. Men
han var så tankfull, att han gick utan all eftertanke.

Slutligen såg han ett litet rödt trähus med strängnästycke,
dock välbehållet. En lång rad strödt granris på gatan
mötte honom; det klack i bröstet: han hade nu dödsspåret att
gå efter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free