- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
296

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Genom en plankport med klinka kom han in på en
rymlig, nysopad gård. Han steg upp på en låg, men bred
farstutrappa. Själfva farstudörren, tämligen stor, var sirad
med lönn- och björkruskor. Körfvel och färskt älggräs
doftade ifrån farstugolf vet. Denna milda vällukt mötte
honom således, men hans knän darrade, ty han anade, att
den såsom bruket var hade för ändamål att dölja ångan af
det förskräckliga.

En åldrig kvinna kom honom till mötes, snygg, men
ytterst tarfligt klädd, en blandning af bekymmer och godhet
i anletet. Åter skar det i hans hjärta. ”Detta är säkert gamla
Maja!” tänkte han. Hvad skulle han säga? Huru skulle
han begynna? Slutligen stammade han:

”Jag har fått höra, att här skulle finnas rum ...

”Att hyra? Ja, en trappa upp, om jag får lof att
visa herrn.”

Han gick åt trappan, men han ryste, ty om hon
verkligen var död, hvad i Herrans namn skulle han då med
rummen? Hans fot höll på att snafva öfver första
trappsteget, han vände sig om till den gamla tjänarinnan, han ville
fråga något, men tungan vägrade att lyda. För att dock
något göra, sade han: ”Innan jag går upp, låt mig veta
hyran!”

”Tjugu riksdaler riksgälds på år, men tolf på halfår,
min herre. Var så god ...

Kalla, dystra, skärande ord! ”Men jag skäms att icke
gå upp, då jag hitkommit,” tänkte han. Han flög uppför
trappan.

Visarinnan förde honom in i tvenne små rum med rosiga
tapeter. ”Var så god och sitt ned och bese dem emellertid,”
sade hon, gick ut och läste dörren.

”Sitta ner? Nej minsann. Store Gud, hvad skall jag
här och göra? Hvilka rum likväl! Trefliga, himmelskt
trefliga! Här är nyss skuradt, som om det skett i natt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free