Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi icke nu) blifvit onationellt. Hela dess bildning är föga
svensk. Det har, i synnerhet hvad skön konst beträffar, skilt
sig redan för länge sedan ifrån nationen. Folket är
åtminstone i detta hänseende alldeles öfvergifvet af dem, som skulle
vara dess ledare. Det har därför nedsjunkit ifrån det poetiska,
ifrån skönhetslifvet. Mången säger väl, att det har nog af
det religiösa: men man skulle icke så djupt, som man gör,
misskänna det stora stöd själfva religionen har af ett sinne
för det sköna, det naturvackra. Man kan åtminstone vara
uppriktig nog att se, huru också med religionen förhåller sig
hos folket, samt huru litet däraf på allvar ingår hos en
människa, som saknar behag för det själiska, för täck, sann natur.
Kanske anmärker man häremot, att hos herrskapskretsen —
som ju likväl odlar poesiens fält — står det i religiöst afseende
visst icke bättre till; men denna anmärkning besvaras med
anförandet, att herrskapskretsen är lika litet hemma i
religionens områden som i fäderneslandets: den är onationell
för bägge; den har väl sitt slags poesi, men hvilken behäftas
med den dubbla olyckan att vara lika litet kristen som svensk
— stå i lika litet förhållande till Gud som till folket.
Men en författare, som skulle föra ett så hårdt tal emot
herreklasserna, och som icke sade detta händelsevis, utan
hvars hela stämning och alla uttryck oupphörligt hade dessa
ljud i grunden, hvilka scener och hvilka högre förhållanden
man än aftecknade; en författare, som vore så stor vän af
hela den nuvarande herrskapsbildningen, att han till och med
icke efterfrågade den vanliga åtskillnaden emellan boklärdom
och salongshyfsning, utan talade emot dem bägge såsom i
själfva verket ytliga, skenfagra och lika gagnlösa som
onöjsamma bägge två; en författare slutligen, som, oaktadt alla
dessa okvädinsord emot herreklasserna, icke komme med
hvad han skref till några andra än dem — hvad kunde hans
öde annat bli än att af dem fördömas? De, som älska samma
stämning som han, läsa icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
