Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det skall du lära dig själf. Är du född i Sverige och
ännu har ett ungt, för intryck möjligt sinne, så gå ut bland
folket, framför allt förakta ingen och intet. Se på de
ljusgröna löf våra träd bära, de äro icke saftfulla och
mörkgröna som söderns — vår rätta kärlek här i landet är icke
af brånad, men mer af svalka: af armod, enslighet och nöd,
stundom kanske af själ och himmel. Det är svårt att säga
hvarför; men det är så. Fattar du det, så är det bra. Lär
dig att uthärda en och annan bisterhet, som hör till detta
land, som kanske sårar din kropp eller dina kläder, men
rifver icke ditt hjärtas botten. Förstå att umbära. Men när
du uthärdar och umbär, så var glad därunder. Visar du syra
öfver det bistra, så har du någonting utländskt i ditt blod.
Vredgas, om så skall vara, men kälta aldrig. Slå till jorden,
men småbits icke.
Om du frågar mig, huruvida, för att odla skönhetssinnet
på ett rätt svenskt sätt, behöfves förtrolighet med
asaläran, så skall jag också härpå ingenting stort svara dig. På
namnen Odin, Tor, Frigga, Nore, Svea — antingen de stå
i vers, på diligenser eller på ångbåtar — ankommer det icke.
Jag vet ej hvarför de skulle uteslutas ur vår skaldekonst, så
ofta ett styckes väsende kräfver dem. Men icke hjälpa de
mycket, om väsendet saknas. Vår tid är icke bångets, bråkets
och namnens, ehuru motarbetarna gärna vilja att så skall
anses. Vår tid älskar det stora i sak, men ej i åthäfvor. Den
ler förr än den förvånas, emedan den inom sig bär en ny
storhetsmätare, som gör att den icke så lätt, som fordom
skedde, räknar det obetydliga till märkvärdigheter.
Svenskheten består således icke i en fnurr, en arkeologisk
dammighet, en tillgjord tråkighet eller ett slags patriotisk
styfhet och pock — den består i att vara svensk, mer än att
ropa på att man är svensk.
Att älska och njuta det sköna ifrån andra tider och
världstrakter upphäfver alls icke svenskheten hos en person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
