- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
13

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skildringen är humoristiskt hållen, och åtskilliga af karaktärerna
äro förträffligt tecknade. Hon hade nu funnit en verksamhet,
som kunde tillfredsställa henne.

Hon tog sitt kall på allvar och sökte lära, hvarhelst tillfälle
erbjöd sig. Af stor betydelse för hennes vidare utveckling
blef hennes bekantskap med en ung engelska, som hon träffade
i Stockholmssocieteten. Miss Frances Lewin invigde henne
i den redan målmedvetna anglosachsiska kvinnorörelsen och
gaf henne lust att själf ingripa för höjandet af sitt köns
ställning. Likaledes brefväxlade hon under dessa år ifrigt med
rektor Böklin, en ifrig hegelian, i Kristianstad, under hvars
ledning hon fördjupade sig i religiösa och filosofiska studier.
Hennes närmast följande romaner, Presidentens döttrar
(1834) och Nina (1835), vittna också om dessa nya intressen,
men de äro för lite konstnärliga; hon predikar alltför mycket.
Efter publicerandet af den sistnämnda vände sig äfven
kritiken, som hittills varit henne bevågen, med häftighet emot
henne. Hon beslöt därför att hädanefter låta karaktärerna
tala för sig själfva och att endast söka objektivt och
plastiskt framställa dem. Grannarna (1837) och Hemmet
(1839) visa, att hon lyckats i sina bemödanden. De
äro hennes bästa romaner och de bidrogo till att
göra henne världsbekant. Svagare äro Strid och frid eller
några scener i Norge
(1840), En dagbok (1841) och I
Dalarne
(1845).

Året 1849 blef en vändpunkt i hennes lif. Hon afreste
nämligen då till Amerika, hvarest hon stannade i två år.
Mycket af det amerikanska tilltalade henne visserligen icke.
Men hon såg, att amerikanarna i religiöst afseende voro långt
mera frisinnade än hennes landsmän, och huru kvinnorna
därute energiskt kämpade för utvidgade rättigheter. När hon
år 1851 återkom till Sverige, var hennes lifssyn i mycket
förändrad. Hon riktade nu uteslutande sin uppmärksamhet på
det verkliga lifvet: hon ville samla människorna till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:53 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/12/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free