- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
34

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frågade honom någonting: hvad han vore för en? hvarifrån
han kom? om han vore kusin till Stickling? och hundrade
dylika infall, hvarvid rummet genljudade af skratt.
Anmärkningar gjordes ock i mängd, än vid pälsen, den alla på ed
förklarade vara fanjunkarens, och än vid Unos utseende, hvilket
en och annan trodde sig igenkänna såsom själfve
Lasse-Majas.

Rådvill och nästan färdig att digna, stod den arme lik en
obeväpnad europé ensam ibland Nya Zeelands vilda
kannibaler, hvarje ögonblick färdiga med stridsklubbor att krossa
hans hufvud och att med hajtandsristen uppskära hans mage,
då en ung man i målare- och bildhuggareakademiens
uni-formssyrtut framträngde genom bondmassan. Han frågade
hvem Uno vore. Denne tog sitt pass och lämnade det, utan att
kunna framföra ett enda ord. Konduktören (den ankomne
resanden, som hört sorlet, hade denna titel) studsade vid
passets påögnande ett ögonblick tillbaka, räckte sedan sin hand
till Uno och sade: — Utom mig befunne sig Thrazenberg ej
här. Jag skall ta dig under armarna så godt jag kan. — Uno
blef gladt förvånad och gästgifvaren tystnade. Till denne
senare sade konduktören: — Jag ansvarar för mannens
oskuld och vill lämna honom medel att åtminstone komma
härifrån. Haf godheten att ett ögonblick lämna oss allena.

— Ut med er! ropade värden i huset till bönderna, och
ungefär som då en fårhjord första vårdag släppes ur dess
vinterkvarter, trängdes menige allmogen i dörren, hvarefter
konduktören tillslöt densamma. Samtalet på tu man hand
herrarna emellan är mig ej bekant; jag vet endast att Uno
erhöll behöfliga penningar till Stockholmsresan, och att
konduktören ur sin egen kappsäck försedde honom med sådana
kläder han då, såsom ej särdeles rik i den vägen, kunde
åstadkomma. Fanjunkaren ropades åter och blef efter den
oförmodade vändning saken tagit, så fort han erhållit en sedel
som pant för blifvande betalning, lika höflig som han tillförene

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free