Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de ringare, och hvart skulle all huslig sällhet hamna, om
osedlighet finge ta öfverhanden?
— Huslig sällhet! ropade Katturin. Visa mig den först.
Jag känner åtminstone ej hvar den träffas och tror med salig
Lindegren, att den bör kallas uslig i stället.
Utan att vidare söka utreda detta ämne, öfvergående med
samtalet till Mari (hvilken Katturin, besynnerligt nog, låtsade
tro på hennes ord), fortsattes vägen till Börsen, där han
inbjöd Uno på källaren att ta en sup och ett glas svagdricka,
hvilken supé den senare dock fann nog mager, och han
begärde därför en smörgås i stället för de små bröd- och
ostbitarna på en dunkel tennbricka, som åtföljde brännvinet.
Rummet var så helt och hållet uppfylldt af kariar, nämligen,
utom de vanliga kunderna, af de sammankallade kreditorerna
i grosshandlaren Nathanssons konkursmassa, att han ej kunde
med sin vän (hvilken dock var daglig gäst på stället) erhålla
annan plats än invid disken, där golfvet var allra fuktigast,
och den gamla kumminosten, ej mindre än ångorna af den
idkeliga toddytiliagningen, stack honom högst vedervärdigt i
näsan. Sorlet omkring honom var för öronen lika obehagligt;
det hade under debatterna i frågan om Nathanssons
arresterande så tilltagit, att om Katturin fått lust att läsa sin
syndabekännelse hårdt, skulle ingen på stället kunnat förstå annat
än att också han deltagit i öfverläggningen. — Jag står inte ut!
ropade Uno. Kära du, kom! — Likviden skedde, och
vännerna följdes ut. Uno förklarade då sin oförmåga att fatta
möjligheten däraf, att någon människa kunde finna nöje i att
tillbringa sin tid på källare, i ett sådant sorl, fukt och
tobaksrökande m. m. — Så tycker du, invände Katturin, men fråga
blott vår ryktbare, åldrige rektor Djurberg; han finner saken
helt annorlunda. Af hans egen mun har jag hört, att han,
som vissa timmar hvarje dag tillbringat sin tid på Maja
Lisas kaffehus, där tobaksröken är ännu solidare, vid sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
