- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
44

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Styrande brodern: Främling! (ännu är du sådan för hela
den här församlade hjorden, utom mig) främling, säger
jag, grisen är svart, svartare än det mörker som omger dig.
Hell dig! om du gör honom hvit, men vet att vanäran hvilar
öfver den oförmögne, som åtager sig detta svåra värf! Broder
kansler, för främlingen till de plågorum, där han må pröfvas
och segra eller digna.

Uno fördes nu af ordenskanslern genom många
omvägar till ett mörkt rum, där bindeln fråntogs hans ögon
och han lämnades ensam.

Med mindre mod än den tappre grefve Fredrik von
Froburg, men dock ej alldeles utan, afvaktade Uno sitt öde.
Efter en stund hörde han grisens röst: först grymtade den
fint, bakom honom i väster, sedan något gröfre i öster och
slutligen med vildsvinsstämma i norr. I väster, i öster och
norr eller på tre särskilda ställen skreko och grymtade nu
grisar. Tydligt hörde Uno att dessa röster kommo ifrån
verkliga svinkreatur, hvilka förmodligen klämdes till skri, för
att pröfva om han ville skynda till deras hjälp, men sådant
föll honom icke ens in. — Om någon sitter fast, kommer han
väl lös igen, tänkte han, äfvensom att någon vaktmästare i
sådant fall alltför väl kunde bispringa den lidande kamraten.

Hastigt upplystes rummet af trenne bländande lampor,
hvilka, liksom af sig själfva, nedsänktes och stannade i en
triangel omkring Uno. Nu skådade ynglingen i hvad
sällskap han befann sig: trenne mördade och rakade grisar
lågo på en svart katafalk vid hans fötter och grinade illa;
stelnad blod syntes ännu omkring de dolkar, som djupt
inträngt i deras späda hjärtan, deras små svansar, hvilka
kork-skrufformigt reste sig mot höjden, voro prydda, en med
eklöf, den andra med lager och den tredje med myrten.
Omkring detta sorgebord lågo om hvarandra i en hög
benknotor, hufvudskallar, läggar, kindbogar, betar, o. s. v.;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free