- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
52

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tredubbla handslag samt utropet: nuff! nuff! nuff!
bekräftade den styrande broderns högtidliga önskan, hvarefter
den hittills rådande tystnaden förvandlades i ett allmänt sorl.
Vaktmästare undanröjde alla ordensanstalterna, och spelbord,
kort och pipor iordningsattes i deras ställen. Nöjen och
munterhet skulle sluta sammankomsten, ty skalden säger ju:

”Efter en kväll,
måttligen njuten,
hjärtligen sluten,

somnar man roligt, och vaknar man säll. ”

Uno stod i en vrå och betraktade ömsom sin nya
silfver-dekoration, hängande i ett svart- och hvitrandigt sidenband,
och ömsom de valda och bepröfvade bröderna, som placerade
sig vid gråpojsborden, då ordensceremonimästaren, löjtnant
Flycht von Striden till Kalfhaga, förtroligt tog honom under
armen och hviskade i örat, att i rummet utmed vore börjad
en liten konversationsraffel.

Uno kände, snart sagdt, intet spel; dock följde han
löjtnanten till det omnämnda sidorummet. Ett obehagligt
slammer af tärningskasten ljudade vid inträdet, och en täppt
dunstkrets omgaf bröderna, som posterat sig omkring lådan,
med hvar och en sin tunnare eller tjockare sedelpacka i
handen. I början höll han sig på afstånd för att icke genera
de spelande, men utan att just veta på hvad sätt han kommit
dit, stod han snart helt trångt invid raffellådan, dock endast
af nyfikenhet att bese spelet, ej för att söka sin lycka.
Kastet gick sin tur omkring, och han såg med förvåning
huru lätt man här kunde förvärfva penningar. Nu var
handen (som ordspråket lyder) hos Unos granne, och hans
slag felade.

Kattzon, hvilken stod på andra sidan om Uno och med
otålighet tycktes vänta på tärningarna, bad honom slå för
två riksdaler. Uno tog tärningarna, slog dem med kraft i
lådan och vann sina två riksdaler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free