- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
53

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kattzon kastade ut sin sedel. — Se där, ta’n! Inte
be-höfver jag gräla om ett par daler, men nog brukar man annars
lägga penningar i brädet, innan man slår; också vet jag
inte hvarför jag ensam skall hålla på andra, när jag aldrig
får hållet igen. Nå! nu är banken fyra daler; kör! men
pengar i lådan.

Uno framtog ett par riksdaler och lade dem till
banken, blåste litet på tärningarna, som han sett brukas, slog
och träffade ännu en gång.

Kattzon: Det är nu själfgjorda glatta hin håken, att
jag alltid skall hålla på de händer, som aldrig fela. Banken
är åtta daler banko. Jag håller bara en — (hans kapital var
för momangen ej större).

En annan spelare: Resten! kör sa Trasman! — Med
en lornjett följde denne uppmärksamt alla kasten och
upprepade dem med rim: fem, fyra, tre; re-ti-re. Fem, sex,
fyra; penningarna bli dyra. Ett, två, sex; pengarna gå till
vägs. Felt i Västerås! Ack, du lille Notenius! Sex, fem,
två; Öländers sagen! Ja, nu skall man få se att han träffar.
Tvåan låg oppe, den karnaljen, men hon vände sig igen.
Ja, tag mig f—n, slog han icke träff.

Kattzon drog sig nu ur spelet, sedan han sett sin sista
riksdalerssedel förlorad, och ställde sig bakom Uno, i hopp
att få låna. — Hur stor är banken? ropade kapten Hjeltearm,
som inträdde. — Den är sexton riksdaler, svarade Uno, men
jag slår helst för mindre.

— Kör för hela medaljen! Fem, två, två. Ja, pengarna
lär jag få. Honnett hjärta på karl!

Uno hade ingenting att invända: två tvåor lågo
verkligen rätt synbarliga i lådan. Med missnöje fann han nu
sina vunna penningar ännu hastigare förlorade än åtkomna
och föresatte sig därför att, om lyckan ännu en gång ville
gynna honom, han då skulle sluta vid tredje träffen, hvilket
försiktighetsmått Kattzon utlärde. Emellertid höll han nu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free