- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
56

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ock setat hela natten för att förtjäna några skillingar åt sig
och sina barn; jag däremot har bortslösat en stor summa.
Nej, jag skall aldrig i min lifstid mer taga i någon tärning.
Nej, ta mig f—n, svor han högt, jag någonsin skall spela
raffel.

Jag, auktor, som själf under mitt vistande i Stockholm
på sjuttonhundranittitalet en morgonstund, omkring klockan
fyra, spatserat öfver gamla Norrbro i samma belägenhet
som Uno, och nästan ändå i litet sämre, ty jag hade tillika lånt
penningar under spelet och äfven förlorat dem, min hatt
och mina bottforer, känner lifligt hvilka känslor han nu skulle
ha. En vis har sagt| — Att spela och förlora går väl an, men
att sedermera gå hem, däri ligger det svåra, — och häruti har
han ganska rätt. Tusende förebråelser liksom trängas för
att på en gång kunna framställa sig, och de enda
tröstegrunder man vid dylika tillfällen kan äga: att man varit i
förnämt sällskap och att erfarenheten aldrig kan köpas för dyrt,
infinna sig väl, men det förra tröstar ganska obetydligt, och
det senare är blott en utnött fras utan sanning. Det sannare
ordspråket: af skadan blifver man vis, men inte rik, tröstar
lika litet.

5.

Sömnen flydde Unos läger; först då folket var i full
rörelse på gatan samt bryggare- och bagarekärrorna i
oaf-bruten verksamhet, föll han i en orolig halfslummer, svårare
än själfva hempromenaden. Gårdagens olyckliga spel
åter-lefde med förskräckliga, orediga bilder i hans inbillning.
Raffellådan med sina tärningar, som alltid utvisade två tvåor
och en etta, stod städse för hans ögon, och det dofva dånet
af kastningen ljudade beständigt för hans öron; grisar och
svin, schavotter och dödsklockor, blackar och handklofvar,
allt minnen af receptionen, blandade äfven oredigt sina bilder
med i spelet och gjorde denna dröm till den allra fasligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free