Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på morgonen ännu oklädd i en liten skrubb och ropade
vid Unos inträde i salen: — Hvem är där? — Thrazenberg!
svarade Uno. — Jag kommer strax, var god och sitt ner. —
Strax var dock icke strax. En lång stund dröjde, innan herr
Morrving framkom. Uno anhöll då om femtio riksdaler banko,
antingen såsom lån eller å sin fars löpande räkning.
Morr-vingen drog öronen åt sig och sade: — Jag skall titta på
hof-junkarens bref. Efter uppsökandet däraf och halfhög
läsning: ”Om Uno behöfver mer än tre hundra rdr, så haf
godheten lämna honom ytterligare ett hundra, dock ej förrän
nöden är stor.” — Är nöden stor, min herre? frågade han
med högst missnöjd uppsyn. — Ja, i sanning, blef svaret. I
smutsiga småsedlar, dock inbuntade och omslagna med
segelgarn, erhöll Uno nu femtio riksdaler banko, hvarå han
gaf sitt kvitto, tackade och gick. De penningar han nu
lyckligen erhållit voro så voluminösa, att han nödgades bära
dem i sin näsduk i form af ett knyte, och måste således först
begifva sig hem för att aflägga bördan, innan han kunde
uppvakta polismästaren, hvars logi var långt bort på norr.
Detta dröjsmål förorsakade, att han kom för sent och således
nödsakades att infinna sig i poliskammaren. Vid ankomsten
dit träffade han lyckligtvis öfvergevaldigern Krak i förstun
(där han snäste ett par käringar och skakade vredsint sitt
hufvud och sina gråa polisonger). Denne vän anmälde Unos
ankomst, och polismästaren hade den godheten att
emot-taga honom i sitt enskilda rum. Samtalet varade ej länge,
men den mildhet och den ljusa blick att bedöma människor,
Uno hos honom fann, blef i minnet outplånligt, och ännu vid
mognare ålder påstår han enständigt, att en sådan
polismästare får Stockholm aldrig mer.
Tiden försonade småningom Uno med människosläktet
och sig själf. Han skref flitigt på sitt pensum och fullbordade
med egen hand det antal sexterner, som snart sagdt alla andra
extra ordinarier antingen undandraga sig eller genom lejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
