Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hans egen ålder ägde ett så medelmåttigt och svagt
förstånd, att man med möda ville antaga honom i det andliga
ståndet, och att ett våldsamt slag, hvarigenom hans
hufvud-skål rämnade, öppnade hans versådra; men detta tröstade
honom föga, ty han hade ej mod att försöka en sådan kur.
De gamla finnarnas trollmedel emot dumhet: att äta gröt
såsom ett offer åt Biewe eller skaldekonstens gud, hade han
ej heller tillfälle att försöka. Han satte sig därför i stället
att skrifva poetisk prosa, utan sammanhang, under titel
”Arabesk” och med motto:
–––Vi allting våga böra,
och mången litet nog i världen skulle göra,
om ingen gjorde mer, än hvad han dugde till.
Leopold.
”Hesperiskt doftade nattviolen. En lätt aftonvind
krusade ännu den lilla insjön och återkastade i tusendubbla
brytningar solens rubinstrålar. Bofinken slog gälla slag, och
ifrån ängen genomskar vaktelkonungen den stilla rymden.
Solen nedsjönk bortom bergen och purprade allt mattare
och mattare den västra skyn. Nattens flor utbreddes öfver
nejden. Månens halfva silfverskifva höjdes ofvan kullen
och speglade sig i den ormande ån. Ekoxen surrade bland
löfven. — O Karl! icke mer min goda Karl! hviskade Maria.
— Stormen rasade vildt. Mörker betäckte jorden. Åldriga
granar brusto och nedstörtade med brakande gny från
bergens höjd. Ingen stjärnas glans genomträngde den i svarta
stormmoln sorgklädda himlen; endast flamman från det
mordbrinnande benediktinerklostret återkastade på de
berglika molnen ett glödande sken. Mellan stormens gny
framträngde då och då ett rysligt ljud af klosterklockans klämt
och de andliga flyktingarnas klagoskri. Vanmäktig
ned-dignade Maria till jorden och upplyftade bedjande sina
händer mot den vredgade himmelen, som för hennes brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
