Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtviflad öfver detta grymma bemötande, beslöt Eraster att
dö af sorg och hade redan flera dagar bebott den bergkula,
som han ämnat till sin graf. En dag, då Chloé, tidigare än
vanligt, utdrifvit sin hjord och förvillat sig i skogen, fick
hon på något afstånd se att Erasters get bakom en sten
med sorgfull blick betraktade sin halfdöde husbonde. Bevekt
af denna rörande åsyn, uppgaf hon ett rop, som väckte
herden ur sin dvala; han uppslog sina ögon och såg att
Chloes Pydde vid hans fötter viskade med svansen; detta
rörde herden till tårar. De båda älskande föllo i hvarandras
armar; geten och den lille Pydde hoppade glada omkring
dessa båda lyckliga, som åtföljdes till Chloes hydda, där
deras bröllop firades med Lamons samtycke.”
Vid genomläsandet af denna idyll fann Uno väl
åtskilliga fel i ordställningen, som kunde stöta akademiska öron,
men trodde att därmed ej kunde vara så farligt, förrän
han halfhögt uppläst stycket, då han lätt insåg dess brister.
Han ref det därför i små bitar och föresatte sig att med
tillhjälp af Manderströms lexikon skrifva en sonett med de
tre svåra rimmen: äpple, silfver och stolpe.
Sonetten ställdes till Laura (fröken Odenschiöld) och
fick till valspråk:
Akademien var ett ögonblick nyfiken.
Nionde delen af Svenska akad. handl., pag. 135.*
Till Laura!
”Se’n jag dig sett, mig himlen endast skänkte
en tanke: dig! och skönt, som Paris’ äpple
för Cypria, jag såg din rosenläpp le,
då den min sällhet i ditt ja, jag tänkte.
* Det citerade uttrycket står verkligen att läsa å anförda ställe: >
Akademien var ett ögonblick nyfiken att lära känna författaren till det
skaldestycke bon nu belönar» — — (skaldestycket var »Mina drömmar» äf
Anders Lindeberg, som 1819 belönades med stora priset).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
