Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väktaren sammanlade åter boken, och stormästaren
underrättade bröderna, att de om denna ännu för deras ögon
förborgade ring framdeles torde få en högre upplysning,
hvilket, för att vara en hemlighet, var högst nödigt, helst
Uno ur Lagerbrings ”Svea rikes historia” ville påminna sig
hela berättelsen om ringen, dock ej att den, som nu uppgafs,
en tid blifvit kvarliggande på Fyrisvall. Logen slutades på
vanligt sätt.
Sammankomsten hade varat ganska kort, och öfverste
Odenschiöld, som fann sina vanliga medspelare vid
quadrille-bordet, satte sig genast hos dem, utan att lämna Uno
tillfälle till något samtal. I hopp att öfversten likväl ej skulle
dröja länge vid spelet och att han därefter kunde få åtfölja
honom under hemvägen, väntade Uno äfven kvar och gick
emellertid fram och åter på golfvet, men snart blef detta nog
enformigt, och han satte sig af ledsnad ned vid ett
gråpojs-bord. Spelet var tämligen högt, det vill säga honnett, och
den gemenaste otur förföljde honom. Redan började de
större sedlarna i kassan att förvandlas till små, och inom
en liten stund återstod äfven af dem högst obetydligt. Bloden
uppsteg ånyo i hans ansikte, och ångern öfver att i visst fall
hafva brutit sin ed, åtminstone sin föresats, bortjagade snart
hela hans frimodighet och, snart sagdt, själfva kärleken.
Ändtligen slutade öfversten sitt parti och följaktligen äfven
Uno sin gråpojs, skyndande sig att hjälpa öfversten med
kappan, och gjorde honom därefter sällskap.
Under vägen språkade gubben muntert och påminde
sig ganska väl, att han i ungdomen varit bekant med Unos
far, och frågade noga efter hans nuvarande ställning. Uno
gjorde reda därför och, till sin innerliga glädje, hörde han
de orden: — Min gamle väns son kan väl hälsa på mig; jag
bor i kvarteret Polyfemus vid Österlånggatan. — Nu hade
han sin önskan vunnen; minnet af gråpojsen och oturen vek
för en angenämare känsla; han bugade sig artigt, då öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
