Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade fröken, för att göra sin far uppmärksam på Uno,
och hälsade i detsamma rodnande men ej vänligt. — öfversten
kastade en sömnig blick åt sidan, men igenkände ej genast
sitt främmande; han fixerade därför Uno en stund. — Jaså!
sade han ändtligen och gjorde en artig nickning, glömmande
att presentera honom för damerna. Fröknarna togo, ohöfligt
nog, sitt parti och smögo sig småskrattande ut genom
kabi-nettsdörrn. Uno blef således ensam med öfversten och
den gamla gumman, hvilken med ett litet skrumpet ansikte,
närmast likt ett omoget och förvissnadt äpple, framtittade
under en vid hufvudbonad. En liten stund satt Uno på soffan,
hvartill han höfligt blifvit bjuden; förmärkande likväl den
ena gäspningen hos öfversten större än den andra, vände
han sig till det åldriga fruntimret för att börja ett samtal
angående väderleken, men äfven detta förgäfves. Hon var
en gammal fröken Husencreutz, af hvilken uråldriga stam
läsaren snart sagdt i hvarje bättre hus träffar någon
af-komling, utmärkt af ärorika exempel i kyskhet, snäsor,
tapperhet och mod; också svarade hon ganska kort och
bittert. Baklänges drog Uno sig först till ett pelarebord med
hvit marmorskifva och tvenne bronserade sfinxer såsom
fötter och skyndade därifrån rakt genom dörrn — på det
franska sättet, utan att taga afsked.
Tämligen upplyst om orsaken, hvarför den hedervärde
öfversten ej trifdes hemma och således ej försummade någon
ordenssammankomst, skyndade Uno hem. Kärleken hade
svalnat; dock yttrade han med biskop af Kullbergs vackra
tanke: ”Det var likväl skada på blomma.”
— Jag ger hela sällskapet böfveln, sade han vid
hemkomsten. Magister Husælius har rätt: olycklig den, som måste
söka sin sällhet i något annat än redligt uppförande, godt
samvete och arbetsamhet till sin och de sinas bärgning. Jag
reser bums! ropade han och skyndade sig med
beställnings-sedeln till gästgifvaregården vid Packartorget och därifrån till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
