- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
76

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

punsch, som du måste dricka. Du kan ju sedermera, efter
den hvarken är kall eller varm, följa Syrachs lika kloka
lärdom att ej ta någon med dig härifrån, om du så finner
för godt.

— Finns det mer punsch? ropade en späd yngling, som
spelt sig pank vid faraobordet, till hälften på ässet, trean
och nian samt fullkomligt på prima figura, och nu närmade
sig med vacklande steg till bålen, men råkade i detsamma
att ta ett steg i kors och falla. Uno betraktade ynglingen med
ett sorgligt leende.

— Ja, det tror jag, när ni skuffas, läspade denne för att
urskulda sitt fall.

— Jag skall åtminstone inte skuffa titulus, sade Uno med
verklig medömkan. Adjö, go herrar! Adjö, bror Kattzon!
ropade han och lämnade detta sällskap, mer än glad i
hoppet att kanske för alltid få skiljas ifrån dessa, under
pågåendet ledsamma och i minnet skamfulla nöjen.

Aftonen var, som sagdt är, ganska skön; trädens grönska
och den friska landtluft, Uno så länge saknat, upplifvade
honom strax utanför Norrtull, och om än hagtornsbuskarna
på vallen kring Hagaparken voro något neddammade,
före-föllo de dock förtjusande. Han glömde nästan både sitt
missnöje öfver den dåliga roll, han spelt hos den tillbedjansvärda
fröken, och det fatala gråpojsbordet, som nödgat honom att
resa ifrån sin obetalta skräddareräkning; punschen från Mon
Bijou opererade endast litet obehagligt.

Hela natten fortsatte han sin resa och nickade
slumrande endast då och då, medan bonden körde. Morgonen
nalkades. Solen uppträdde åter i allt sitt majestät på den
molnfria himmelen, och lärkorna höjde sig glada öfver de
mörkgröna sädesåkrarna. Uno njöt med angenäma känslor
detta naturens sköna skådespel och afundades visst icke dem,
som sällan annars än i de kungliga spektaklernas
fantasmago-riska föreställningar gifva sig tillfälle att betrakta morgon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free