- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
77

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rodnaden. Hvarje landtflicka han mötte föreföll honom
som en friskare och ädlare slags varelse, och då hans kärra
rullade öfver en liten bro, utmed hvilken byns flickor voro
samlade samt med uppskörtade kjolar sysselsatta att klappa
kläder i vattnet, hade han nästan haft lust att hoppa af för att
klappa med.

Fort och obehindradt anlände han till samma
gästgifvare-gård, där han så oskyldigt blifvit försatt i armodets
bekymmer. Ett obehagligt minne af den ovärdiga Mari intog vid
första anblicken af gården hans själ; en ond aning infann sig,
och förstörd var på en gång hela njutningen af landets behag.

— Finns ingen häst inne? ropade han hårdt, då
hållkarlen underrättade honom att hållet redan vore utgånget.
Nå, så gå och skaffa då!

— Det är långt till reserven, svarade hållkarlen och ref
sig bakom örat, men kanske någon vill ta bakskjuts. —
Bönderna samlade sig nu omkring Unos åkdon och betraktade
det; en lyftade på selen med tillägg: — Det var en konstig
tingest! —, en annan på hjulet och misstänkte, att schäsen
inte blifvit smord, och så vidare.

— Nå, vill ingen sätta för nu? ropade Uno. — Nej,
hållkarlen har ju redan gått till Rya och skaffar nog häst där,
svarade en; han tör väl komma igen om ett par timmar;
annars, nog kunde jag sätta för.

— Har ni häst här? — Nej, svarade bonden, men ett sto
har jag! — åt hvilket infall kamraterna högljudt skrattade. —
Nå, så spänn för det då, fortsatte Uno.

— Nej, vasserra! det törs ingen utan Petters lof, svarade
bonden, med ett medlidsamt nöje öfver en sådan okunnighet.

Missnöjd gick Uno nu in uti ett dåligt hvitlimmadt
gästrum, för att undvika att sitta på den söndriga farstubron,
där han omgafs af feta kreatur, hvilka, leriga och våta, gingo
och skubbade sig emot hörnen, med undantag af en och
annan liggande kamrat, på hvars rygg en skata tycktes finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free