Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här var manuskriptet åter afrifvet, så att Uno
stannade utan upplysning om afsikten med den grundlärda
afhandlingen, den han dock ansåg såsom ett gyckel af en
korn-minister, ämnadt att i någon roman parodiera en kamrats
pedantiska skrifsätt. Emellertid hade dock detta sysselsatt
honom intill dess skjutshästen anlände, då han, som ämnade
sig till kyrkoherden Husælius, utan dröjsmål och utan att
säga ett ord, uppsteg i kärran, fattade tömmarna och körde.
Vid aftonsolens mildrade strålar upptäckte han bakom
småskogen spiran af Stora Fjollinge kyrktorn och afvek
därför från stora landsvägen för att resa dit.
— Håll, herre! ropade skjutsgossen, som trodde resan
ämnad till nästa gästgifvaregård. Ni far åt helv—, det här
är vår kyrkväg.
— Är det inte Stora Fjollinge? frågade Uno.
— Jo, mumlade gossen.
— Ni ha fått en ny kyrkoherde? Hvad heter han?
— Han heter körkherrn, blef svaret. — Jaså, sade Uno
och naggade till med piskan, så att den lilla fölungen, som
lik en narr lupit omkring sin mor, med möda kunde följa.
Framkommen till kyrkoherdens stall, lämnade han där
sin kärra och vandrade till fots upp till mangården, som
var ett stycke längre bort belägen — i öfrigt till alla delar lik
andra prästboställen: en till hälften aftagen halmstack, en
port med klinka, ett dufslag, en gråröd byracka, som skällde
på alla kommande och, då någon närmade sig, kröp under
porten af rädsla, men väsnades då ännu mer innanför; allt
i sitt riktiga skick. Uno öppnade porten och gick in. Äfven
där var allt som det borde på en välbeställd prästgård; hunden
kröp nu åter ut och satte endast nosen in under porten,
skällande immerfort. Några enkvistar voro ställda nedanför
bikuporna, i hopp om biens svärmning; de gamla syrenträden
blommade vid källartaket, och nära vedskjulet gingo några
gäss, hvilka, språksamma, liksom under ett samtal sig emellan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
