Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med förvåning åskådande händelsen i tunnan. Idén om
Diogenes i sin tunna framställde sig genast för honom, och
Alexanders ord till filosofen tyckte han här rätt väl kunna
användas, hvarför han äfven halfhögt yttrade: — Om jag inte
vore Pedell, ville jag vara Thrazenberg! (Han hade n. b.
redan fått underrättelse om dennes ankomst.) Med
magisterns tillhjälp krånglade sällskapet sig nu upp. Då först
ankom kyrkoherden Husælius, som så innerligt gladde sig
att återse sin älskade elev, att hans ögon fuktades af tårar.
Alla fyra följdes nu in, där Sofies mor redan hade bordet
dukadt och framsatt alla mandelrutor, som blifvit gömda
sedan inträdeskalaset.
Den landtliga måltiden och huru det så kallade
studentmaneret därunder stack fram hos magistern, torde ej löna
mödan att vidlyftigt beskrifva, icke heller bör Husælii första
samtal med Uno kunna särdeles intressera, oaktadt det
varade ganska länge.
Klockan var redan tio, då kyrkoherden följde Uno till
sitt sofrum i en annan byggning. Sofie satt på
farstubänken och sydde. — Natthugg! ropade Uno, i det han
klappade henne lindrigt på axeln och skyndade undan. Hon
slog med sin lilla hand efter honom, men ynglingen var
redan förbi. Sedan kyrkoherden tagit godnatt, öppnade Uno
sitt fönster. Aftonen var så skön och hans egen
sinnesstämning så lycklig, att han, oaktadt förra nattens vakande,
ännu ej kände sig sömnig. En sångröst väckte hans
uppmärksamhet; han lyssnade, såg sig omkring och upptäckte
Sofie, som nu bortlagt sitt arbete och, sittande på tröskeln
af farstubron, småsjöng Valerii bekanta visa:
”Kom, sköna maj, och blicka” etc.
Det började redan mörkna, men Sofie satt ännu kvar;
ändtligen lade hon tillhopa sina lappar, lilla saxen m. m.
och uppreste sig. Under hela tiden hade hon icke sett uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
