- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
87

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fönstret, men nu kastade hon en flyktig blick dit, bevis nog
att hon äfven förut visste, att någon därifrån af hört henne.
Sedan hon gått, blef allt så tomt; Uno läste därför igen
fönstret och lade sig. Han tänkte på flickan och hennes
uppförande. Den lilla visan hon sjungit ledde honom på
betraktelser öfver sång, och att man däraf rätt ofta kan sluta
tämligen mycket, om man rätt uppfattar den. Vildarnas
sånger uttrycka i ljudet ömsevis krigiska och fredliga känslor,
ömsevis hämnd, tacksamhet och glädje. En gatpojkes sång i
hufvudstaden uttrycker helt annat än en bonddrängs,
stads-damens sång vid gitarren helt annat än landtflickans
oackompanjerade röst, o. s. v. Fru Lenngren synes äfven varit af
den tanken, att där ligger en karaktär i själfva sångrösten,
då hon nedskref följande vers:

”Slå strax din håg från flickan bort,
om hon är brunögd, tjock och kort,
med näsan af den hvassa sort,
och sjunger gällt och heter Stina.”

Sofie hade långt ifrån icke sjungit gällt, således behöfde
Uno ej af den orsaken slå sin håg ifrån henne; hon var ej
heller tjock och kort, tvärtom smal och välväxt, hennes
näsa litet trubbig, och namnet var ej heller afskräckande. Att
hon sjungit i hopp att höras af honom, antog ynglingen
såsom tämligen säkert, och platt intet ohågad att besvara
denna oskyldiga kärleksförklaring, svor han nästan i sitt
sinne att utvälja Sofie till sin huldgudinna. Sömnen afbröt
dessa tankar; mild och välgörande slöt han älskaren i sina
armar och framställde, under olika drömmar, hvarjehanda
föremål för hans känsliga själ.

Få ämnen förefalla mig så ledsamma som berättelser
om drömmar, troligen af den giltiga orsak, att de gamla
gummor, som gemenligen berätta sådana, svårligen i deras
vakna tillstånd skulle kunna sätta tillhopa något dugligt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free