- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
88

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

således visserligen ännu mindre under sömnen, då troligen
ingen genius inspirerar dem; det osammanhängande, som
däri således förekommer, behagar likväl mången, och dylik
smörja afhöres ganska begärligt. Någon gång, nekom det
icke, erkännom det snarare, förekomma likväl i drömmar,
helst hos unga personer, idéer som ej lättsinnigt böra
föraktas; lynnen och karaktärer afmålas ofta däri för den, som
förstår utleta dem. Något sådant fanns väl ej i Unos dröm
denna natten, dock torde jag, för att söka tillfredsställa
egentligen vissa gummors smak, ej böra lämna den alldeles
ovidrörd.

Morfeus hade med sin vallmo, som sagdt är, inpudrat
Unos ögon; nacken hviiade på hufvudkudden, och båda
armarna, till hälften blottade, lågo utsträckta på det storrosiga
kattunstäcket. Solen stod redan högt på himlen, och pigorna
i köket voro i full verksamhet: morteln slamrade,
visthus-dörren gnällde, och ladugårdsgumman, som ropade till
boskapen : kom barna! kom barna! uppstämde därefter med
en skarp och skärande stämma på en psalmmelodi:

”En gång, hvad gäller det? när hela marken krälar

och folket, liksom gräs, begynner titta upp” etc.

Uno hörde allt detta i sin slummer och föreställde sig
i anledning däraf, att den gamla fröken Husencreutz, hvilken
han såg hos öfverste Odenschiöld, stod midt framför honom
med samma uppsatta negligé, som hon då bar, och skrek att
han var hennes förförare; stundom tyckte han henne hota
att nypas, stundom att rifvas och bitas och omsider att hon
med ett par seniga händer fattade uti honom och begynte
dansa en vals. Han dansade om med gumman, fruktlöst
stretande att komma lös — med ett ord : maran, som allmogen
uttrycker sig, red honom. Det allra svåraste vid denna ridt
var dock föreställningen, att han tyckte hennes förbråelser
rättvisa. Slutligen ändrades uppträdet i hans dröm till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free