Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bugade sig ännu en gång vid dörren och stampade länge
under sällskapets närvaro i farstun, för att kunna intränga
hvardera foten i galoscherna; därefter åter en bugning och
steget togs opp i kärran.
10.
Då Uno emellan de kvistade granarna i parken
upptäckte tegeltaket och de hvita skorstenarna af sin
fäderneborg, blefvo hans känslor gladare; allt erhöll nu nytt lif
för hans ögon; hvarenda mossbelupen sten var en vän och
klifstättan vid en gammal gärdesgård en älskarinna. Han tog
piskan af bonden och gaf den lata hästen ett rapp för att äfven
muntra honom, emedan han, i stundens sinnesstämning, ej
älskade något trögt. Lifligt föreställde han sig, huru
välkommen han skulle bli, och huru han skulle möta alla,
ut-skyndande glada och friska, då han på närmare afstånd
upptäckte flera svartklädda personer på farstubron. Hvita
handskar prydde deras händer, och långa hvita
näsdukssnibbar hängde ur deras fickor. En likvagn med svart
bårtäcke och ett hvitt kors däruppå stod på gården, förspänd
med fyra svarta hästar. Från kuskens trekantiga hatt nedföllo
långa krusflorsremsor. Hvita lakan hängde för alla fönster.
Hvilken syn! Kraftlös neddignade armen med piskan, som
föll i backen; sucken kväfdes i Unos bröst, och baklänges
sjönk han emot ryggstödet. Bonden, hvilken ej tog så illa
vid sig, stannade hästen för att upptaga piskan.
Uno sansade sig. Att någon inom släkten aflidit, insåg
han klart; allt förvissade honom därom. Men hvilken fick
vara död? Hans far, den käraste af alla? Nej, nej! Hans
mor? Nej, nej! Hans syskon? Nej! Alla voro honom kära,
ingen fick saknas, och någon måste det ovillkorligen vara.
Om det ändå vore gamla mamsell Snut, tänkte han, som
visserligen aldrig förr önskat någon oskyldig människas död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
