Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag ändtligen flera ganger uti allmänna ordalag yttrat
den önskan, att h. e. snart måtte komma i tillfälle att, såsom
medlem af styrelsen, direkt gagna fosterlandet med sina
statsmannaegenskaper och åsikter, svarade han: ”Ni har
redan så mycken erfarenhet huru här går till, att ni bör inse,
att om jag hade sådana egenskaper, det just vore de, som
utestängde mig.” — ”Men om sakernas tvingande makt
föran-lät vederbörande att åsidosätta sina gamla maximer, kunde
e. e. väl icke hafva hjärta att vägra fosterlandet ett offer,
till och med af sitt lugn?” — ”Bevara mig Gud! Jag skall
nog akta mig att en gång till löpa in uti snaran. Därför
behöfver jag dock, Gud ske lof, ej frukta. Var säker på,
att man är lika rädd för att härutinnan inleda mig uti frestelse,
som jag vore att kapitulera, om sådant någonsin komme i
fråga.”
Det låg visserligen någonting afskräckande i uttrycken;
men den ljusnande blicken och det betydelsefulla småleendet
sade någonting helt annat. Jag tog för afgjordt, att han
skulle gå in på ”kapitulation”, om villkoren blefvo antagliga
och framställningen gjordes så som vederborde.
Nu kunde jag rycka närmare fram äfven hos er,
excellentissime! och börja göra er redo för både er egen
ställning till kabinettet och er medtäflares därsammastädes.
Ert helt naturliga och förutsedda ”men” besvarades i
ögonblicket med anvisning på kandidat till efterträdare och en
yttrad öfvertygelse, på grund af samtal med honom, att han
vore beredvillig, om underhandlingen bedrefs försvarligt. Er
öfverraskning, er glädje gjorde mig högst belåten.
Det skulle ej dröja länge, förmälte ni, innan grefve
Lagerbjelke blefve tillfrågad. Desto mera förundrad blef jag,
att det började draga på tiden, utan att ni meddelade mig
något rörande denna viktiga angelägenhet. Grefve
Lagerbjelke var lika förbehållsam och gaf genast en vändning af
samtalet åt annat håll, så snart jag sökte leda det dit jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
