Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de föregående arfvingarnas af nu regerande konungahuset
dop, och att ett undantag vid detta tillfälle således ej kunnat
göras, utan att förolämpa den sist bjudne höge gudfadern,
m. m. Jag sökte bland annat att anslå nationalstoltheten med
en erinran om, huruledes det var turkarna, men icke
Ryssland, som blefvo illa till mods, då Katarina II lät gifva sin
sonson namnet Konstantin.
Oaktadt tidningens misskredit, gjorde denna uppsats
intryck på opinionen. Det var första gången bladet vann
någon allmännare uppmärksamhet. Jag affärdade ett bud till
er på Drottningholm, dit ni med konungen återvändt, och
frågade, om ni önskade större upplaga af denna nummer, för
att sprida gratis; själf hade jag besörjt om en tillökning,
hvaraf jag i min lilla mån utdelat. Emellertid höllos
formarna orörda, under afbidande på ert svar. Det uteblef.
Så förmätet det än må synas er, måste jag dock bekänna,
att jag däröfver vardt på en gång förvånad och stött. Grefve
Lagerbjelke upplöste gåtan. ”Ni har alltför påtagligt bevisat
och alltför oslöjadt utsagt, att man från början utgått från
en falsk princip vid uppkallandet af de kungliga barnen. Ni
har således ohjälpligen medgifvit ett misstag vara begånget.”
— ”Men förhåller det sig icke så? Och huru ville e. e. logiskt
ådagalägga, att man nu haft rätt och handlat följdriktigt, att
oppositionspressen, som tegat vid de förra tillfällena, nu har
orätt i sitt klander, och att allmänheten således nu gör illa
att omornas?” — ”Men ni har redan varit för länge med,
redan sett sakerna på för nära håll att vara okunnig därom,
att man är långt ifrån att finna något angeläget uti konsekvens
och logik. I er position skall man blunda för det framfarna
och med blind förtröstan till den högre visheten gifva det
kommande knäfveln, prisa det närvarande af hjärtans grund,
när det låter sig göra, stryka öfver med harfoten, då det
be-höfs, eller åtminstone förhålla sig tyst som muren, hvarken
hafva ögon eller öron, ännu mindre penna, när ingendera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
