Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen kunna lämpligen användas.” — ”Vid detta tillfälle
tror jag mig likväl, utan skryt, hafva gjort vederbörande ett
väsentligt handtag, just genom mitt sätt att uppställa frågan.
Det har gjort intryck på många, och misstanken för ryska
sympatier är åtminstone i detta afseende skingrad.” — ”Ja,
men just nätt och jämnt så, att man ej heller på det hållet
kan göra sig en förtjänst af den visade courtoisien. Den där
anspelningen på namnet Konstantin, med hvad därmed stod
i sammanhang, skulle jag afstyrkt, om ni tagit mig till råds;
den kan vid detta tillfälle ej vara ryssarna behaglig.” —
”Det lärer väl nu ej vara fråga om hvad som faller dem
på läppen. Hufvudsaken här måtte bestå i svenskarnas
lugnande. Det är endast detta, jag haft i sikte, emedan jag
dristar förmoda sådant vara angelägnare för konungahuset
än opinionen i grannriket.” — ”Också tror jag, rätt
uppriktigt sagdt, icke att man tagit er artikel illa; man vill endast
icke låtsa om, att man däraf tagit kännedom. Och däruti
synes mig, att man icke har orätt.”
Lagerbjelke lär hafva slagit hufvudet på spiken, ty jag
blef i samma vefva på dubbelt sätt förvissad, att man vid
hofvet åtminstone icke misstyckte uppsatsen. Jag mötte en
dag på gatan ärkebiskop Rosenstein, tillstädeskommen att
förrätta det kungliga barnets dop. Han stannade och tackade
mig för uppsatsen. ”Den är det bästa af allt hvad ni skrifvit”
— tillade han. — ”1 societeten i går afton på Drottningholm
lämnade grefvinnan Brahe mig bladet och jag läste högt!”
Vid er återkomst till staden, excellentissime! förmälte ni
er hafva fått kronprinsens befallning att tacka mig för artikeln.
Ni nämnde ingenting huru hans maj :t funnit den. Nästa
gång jag fick företräde hos högstdensamme, gick hans kungl.
höghet ur konungens rum, i samma ögonblick jag steg in
uti det yttre. Prinsen hälsade mig med en nickning utan
att yttra ett ord, och hans maj :t gjorde precist hvad grefve
Lagerbjelke ansåg för bäst: att ”icke låtsa om” något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
