Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet och månhet om sitt rykte, äro just ”sötsakerna” enda
utvägen att få sanningen i dagen.
En ny artikel af samma art, ”Gissa! Gissa!” blef med
välvilja upptagen af allmänheten. Grefve Lagerbjelke höjde
på axlarna, skakade hufvudet — och teg.
Bägge dessa uppsatser voro endast silhuetter. Deras
framgång gjorde mig dristigare, och jag beslöt att försöka
några bröststycken under namn af ”1809 års män”. Den
lycka, dessa gjorde, väckte ett par år senare hågen att teckna
bilder i kroppsstorlek. Se där anledningen till ”Skildringar
ur det inre af dagens historia”.
Artikeln ”1809 års män” hade tillika en bestämd både
orsak och syftemål. Ni hade spunnit edra nät kring en bland
våra ryktbaraste offentliga personer, hvilken, med många
förtjänster, många lysande egenskaper, likväl saknar den att
genomtränga sina ledares afsikter och att handla ihärdigt och
planmässigt. Friherre (numera grefve) Anckarsvärd trodde
sig med er stå på den förtroligaste fot därför, att ni smekade
honom, trodde sig redan kunna utsträcka handen efter statens
tyglar därför, att han i bägge hofven hade obehindradt
tillträde. Jag, som befann mig bakom ridån, såg nog huru med
allt detta hängde tillsammans. Tronföljaren yttrade, då jag
i underdånighet öfverlämnade mitt ”Försök till kritik af
representationsförslaget”: ”Baron Anckarsvärd gör mig ofta
sin uppvaktning. Jag ser honom gärna och jag hör honom
med nöje, ty han är mycket intressant; men hans principer
sätter jag i litanian.” Ert omdöme, excellentissime! alltid
lika tillförlitligt som edra vänskapsbetygelser, utföll nu till
grefve Anckarsvärds fromma, emedan ni, eller någon annan,
trodde er kunna för tillfället begagna honom. Ni hade kastat
ögonen på honom, antingen för att föra
landtmarskalks-stafven eller för att understödja er, därest omständigheterna
medgåfvo er att hålla den själf — och sedan hade ni säkert
skjutit honom tillbaka i skuggan igen, liksom förhållandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
