Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit med hans frejdade far, hvars stoft i år samlats till sina
fäders. Lagerbjelke var för ingen del belåten med den
ryktbara ”liaisonen” mellan grefve Anckarsvärd och er. ”Det
här” — sade han — ”blir intryck från alla håll, koncessioner
för att experimentera och återtaganden, sedan experimenten
misslyckats. Om det ändå ledde till något mål, om det
åtminstone menades ärligt. Men alltsammans upplöser sig i
hugskott och ett ohjälpligt brouillerie på köpet, när
Anckarsvärd slutligen finner, att man dragit honom vid näsan; och
då blir sista villan värre än den första.”
Jag beslöt att medelst er egen tidning,
Fäderneslandet, rifva sönder edra små ränkers spindelväfnad. Jag
nämnde dock ingenting om min plan för grefve Lagerbjelke,
att icke blottställa mig för åtlöje öfver min förmätenhet,
därest planen misslyckats.
”1809 års män” upptog en lång följd af numror. Jag
var ej bortskämd med berusning af allmänna bifallets nektar;
— denna gången fick jag likväl läppja dryckens vällust. Så
länge uppsatsen fortsattes, yttrade ni, excellentissime! icke
ett ord; grefve Lagerbjelke åter sade: ”Ni känner af gammalt
mina tänkesätt. Ingen talang i utförandet kan i mina ögon
öfverskyla det detestabla i genren.”
Artikeln var beräknad att slutas med året, och sista
bladet innehöll en karakteristik af grefvarna Anckarsvärd.
Nyårsförmiddagen 1833, då jag aflämnade mitt kort hos
h. e. grefve Lagerbjelke, tillsade mig kammartjänaren att gå
in, oklädd som jag var, emedan h. e. önskade tala med mig.
Knappt inkommen i rummet, sprang han emot mig och tog
mig i famn. ”Jag är skyldig er reparation,” — utbrast han
— ”och jag gör er den af allt mitt hjärta. Jag har sagt, att
jag hatar den personliga genren; men när man förstår att
behandla den som ni, glömmer man sina skrupler.
Uppsatsen om Anckarsvärdarna är ett nec plus ultra af talang
och å propos. Bra otacksamt är det emellertid för er att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
