Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och försäkrade mig, att jag såg ”allrakäraste ut”, och bad
mig spegla mig i hans ögon. Jag måste vara så ohöflig att
säga honom, att de voro ”alltför små”. Han försäkrade,
att de voro desto klarare, och öppnade dörren till balsalen.
I en slags munter förtviflan sade jag till honom: ”Nå, efter
du för mig på bal, så skall du äfven dansa med mig, din
björn!” — ”Gärna, för t—n!” skrek björn, och med
detsamma voro vi inne i salen.
Min förskräckelse minskades snart, när jag i det stora
rummet blott såg en mängd snyggt klädda pigor och drängar,
som svängde lustigt om med hvarann. De voro så upptagna
af dansen, att de knappast märkte oss. Björn förde mig
upp till öfra ändan af salen, och där såg jag sittande på ett
högt säte ett mycket stort och starkt fruntimmer, vid pass
femtio år, som med en viss allvarsfull ifver spelte på en stor
fiol och stampade takten med kraft. Hon hade på hufvudet
en besynnerlig och hög mössa af svart sammet, som jag vill
kalla kask, efter det ordet rann mig i hågen, då jag såg den,
och jag ej vet något bättre. Hon såg bra, men besynnerlig
ut. Det var generalskan Mansfelt, det var min mans styfmor,
det var ma chere mere! Hon kastade snart sina stora
mörkbruna ögon på oss, slutade genast att spela, lade bort fiol och
stråke och steg upp med en stolt hållning, men glad och
öppen min. Björn förde mig fram. Jag darrade litet, neg
djupt och kysste ma chere mére’s hand. Hon kysste mig
på pannan och såg på mig en stund så skarpt, att jag måste
nedslå ögonen, hvarefter hon ånyo kysste mig mycket
hjärtligt på mun och panna och omfamnade mig nästan lika
duktigt som björn. Nu kom ordningen till björn; han kysste
vördnadsfullt ma chere mére’s hand, hon räckte honom sin
kind och de sågo mycket vänliga ut. ”Varen välkomna,
mina kära vänner!” sade ma chére mére med hög, manlig
röst. ”Det var beskedligt att ni kom till mig, innan ni for
till ert eget. Det tackar jag er för. Jag skulle väl tagit bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
