Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fots, och trillan blef skickad förut till en viss station.
Promenaden var munter, och efter åtskilliga små spratt
lyckades det mig ändtligen att få björn ner i ett dike. Jag
måste skratta däråt ännu, när jag tänker därpå. Han var
så lik en verklig björn, där han låg på fyra fötter. (Emellan
oss sagdt, är jag ej viss på att han ej lät sig fälla omkull.)
Gode björn!
Men jag vill ej evigt tala med dig om björn och hans
hona. Du måste äfven veta något om bostad och släkt. Denna
sista är något krånglig att ta reda på. Försök du, goda Maria,
att begripa hvad jag vill försöka att reda.
General Mansfelt var i första giftet förmäld med en
änka, som tillförde honom två styfsöner. Den äldsta var
min björn, den andre — Adolf Werner — är död för några
år sedan. Med denna fru fick generalen två egna söner,
de nu lefvande Jean-Jacques och Peter Mansfelt. Dessa voro
ännu barn, då deras mor dog. Ett år därefter gifte sig
generalen med den rika och stolta fröken Barbara B***, vår
nu lefvande ma chere mére. Björn, som då var tretton år
gammal, var föga nöjd att få en tjuguårig styfmor. Denna
skickade sig emellertid exemplariskt och blef en förträfflig,
ehuru sträng mor för de fyra styfsönerna, hvilkas kärlek
och vördnad hon snart tillvann sig, oaktadt en viss knapphet
och sparsamhet, som hon höll dem vid. Denna hade dock
ett skäl i generalens slöseri, hvilken hade bragt hans affärer
i största oordning, och blott genom paktum lyckades det ma
chere mére att freda sin egen förmögenhet. Af den bestridde
hon kostnaden för sönernas uppfostran och sparade aldrig
något härvid. Sönerna höllos i sträng respekt inom
föräldrahemmet. De lärdes där en viss punktlig artighet och
fransyska glosor. Hvar morgon skulle de på utsatt timma gå
in till föräldrarna, kyssa deras händer och säga: ”Bon jour,
mon cher pére; bon jour, ma chere mére,” och hvar afton
skulle de likaledes på en viss timma aflägga handkyssning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
